Ni har säkert sett honom i tennishallar lite både här och där. Men vem är egentligen  Per Henricsson och vad har han för bakgrund inom tennisen? Varsågod, lär känna Tennis Stockholms regionstränare in på bara skinnet!

Av: Linus Eriksson

Berätta kortfattat vem du är och var du arbetat tidigare samt nu?

Per Henricsson, 49 år, bosatt i Tyresö. Jobbat som chefstränare 1994-2002 och Sportchef 2004-2015 i Trollbäckens TK. 2002-2004 hade jag anställning på SvTf som tränare på Rig Båstad samt åldersansvarig för F18. Sedan 2015 är jag anställd som Regionstränare i Tennis Stockholm.

Innan tränarkarriären spelade jag sju år som proffs och var som bäst rankad 190 i världen (singel) och 60 i världen (dubbel) Främsta meriter som proffs var 3 Challenger singel titlar i Hangö, Knokke och Budapest samt 2 ATP titlar i dubbel, Aten och Swedish Open.

 

Berätta lite om din roll på Tennis Stockholm och vad den innebär?

Som Regionstränare i Tennis Stockholm är jag ansvarig för barn och ungdomsverksamheten. I stort innebär det att jag jobbar med planering och genomförande av regionens träning och tävlingsarrangemang.   

 

Vad är du mest nöjd med vad du åstadkommit sen du började jobba på förbundet?

Jag tycker att vi har jobbat fram en bättre struktur i barn och ungdomsverksamheten där vi följer en röd tråd i spelarens utveckling. Bland annat har vi förbättrat träningsmöjligheterna för Stockholms tävlings- och elitspelare genom fler gemensamma träningar. Jag har också en positiv känsla i hur vi fått en utökad och bättre kontakt med klubbarna och tränarna i regionen.

 

Vad är era utmaningar och vad ser du fram emot att utveckla under 2019?

Vår stora utmaning nu och framåt är att ha en ekonomi som tillåter våra satsningar och behov. Målet som vi har under 2019 kommer vara att fortsätta utveckla och stärka vår röda tråd i verksamheten och det kommer vara möjligt om vi lyckas stärka våra ekonomiska resurser.

 

Vad är det roligaste med att arbeta inom regionen?

Fördelen med mitt arbete i Tennis Stockholm är att jag får träffa massa intressanta klubbar, tränare, spelare som ger mig inspiration och glädje.

 

Du hade själv en stark spelarkarriär. Berätta lite om den och vad du har för nytta av den när du själv är coach nu?

När man säger spelarkarriär så är det lätt att börja berätta från dagen man blev proffs. Jag tycker det är viktigt att berätta hela tennisresan. För mig började min spelarkarriär vid 6 års ålder i Trollbäckens TK. Jag gick igenom klubbens minitennisskola, tenniskola, utvecklingsgrupp och hamnade till slut i en tävlingsgrupp. Samtidigt som denna resa pågick så formades jag till en spelare som var stolt att få tillhöra och representera min klubb. Att deltaga i klubbtävlingar och andra klubbaktiviteter var för mig en självklarhet. Resan gick bra och mina framgångar som junior var stora. Jag blev uttagen till regionslag, landslag och fick göra resor som gav mig väldigt mycket lärdom och erfarenhet på och utanför tennisbanan. 

Vid 14 års ålder slutade jag med mina andra sporter, fotboll, handboll. Jag valde då att satsa på min tennis som jag tyckte var roligast. Efter grundskolan sökte jag Tennisgymnasiet i Båstad. Hade genom min uppfostran och erfarenhet av eget resande lätt att flytta ifrån hemmet och ta hand om mig själv Båstad. I Båstad fanns en fantastisk träningsmiljö med många spelare som hade samma mål som mig och vi sporrade varandra varje dag i träningen. Som en av de bättre juniorerna i Europa och världen fortsatte min resa till herrtennisens Satelite tour (nuvarande future nivå). Med bra resultat och högre ranking klev jag snabbt ur denna nivå för att kriga vidare på challenger och ATP nivå. En kombination av ryggproblem och högre ranking i dubbel gjorde att jag efter några år valde att satsa endast på dubbelspelet. Ett val man idag ångrar när man tittar tillbaka. Varför tog man istället inte hand om sina ryggproblem för att kunna fortsätta spela singel? Dubbelspelet gick ändå bra och jag spelade alla de stora tävlingarna i världen. Dock var man som dubbelspelare inte värd mycket på den tiden och man kunde känna det från organisationer och tävlingsarrangörer. Min sista tennisresa blev till Palermo ATP. Min dubbelpartner hade signat in oss på plats, allt var lugnt och jag satte mig på flyget till Italien. Hade dock en konstig känsla i magen och ringde då vid mellanlandning i Milano för att checka läget. Det visade sig att en annan tävling hade varit så tuff så många team hade i sista stund ringt och signat in i Palermo, och vi var inte med i tävling. Blev en god pasta på flygplatsen och sedan flyg hem till Stockholm för att avluta min spelarkarriär!

Fortsatte dock många år till att spela seriespel för min klubb.

Skulle avsluta med och säga att hela min spelarkarriär (+ tränarkarriär) och de lärdomar och erfarenheter jag fått med mig har till stor del format och präglat mig till den tränare jag är idag. Denna kompetens bank har jag nytta av och använder i min coach roll idag.

 

Det är en ständig diskussion hur viktigt det är att en coach själv har varit spelstark, vad tycker du själv i den frågan? Hur viktigt är det och vilka fördelar finns det?

Först anser jag att alla tränare ska kunna visa hur man utför slag och rörelse tekniskt rätt. Sedan om man ska vara väldigt spelstark, beror inte det på vilket nivå av spelare/elever som man jobbar med? I tennisskolan eller vuxentennis tror jag det är viktigare att ha andra kompetenser än att vara främst spelstark. Börjar man prata elitspelare så tror jag definitivt inte att en hög spelstyrka och stor erfarenhet av tävlingstennis är till en nackdel som tränare. Kan man dessutom komplettera detta med andra kompetensområden som är viktiga för att utveckla elitspelare så är det toppen.

Jag tycker det är en onödiga fråga som ofta kommer upp. Det handlar i grund och botten om att besitta styrkorna som krävs på den nivån man jobbar med, och alla tränare har olika spetskompetenser. Det finns tränare på proffstouren som inte är spelstarka men som är oerhört kompetenta inom andra områden.

 

Du har varje vecka flertalet av Stockholms bästa spelare i gymnasieåldern och uppåt på banan, vad kan du se för bitar som vi generellt ligger bra till på samt vad som behöver jobbas med och förbättras?

Ett kort svar på frågan skulle kunna vara att vi är bra på mycket men kan bli bättre på allt + lite till. Jag saknar fler spelare som vågar gå mot strömmen och vara ”proffsiga i vardagen”, dvs sköta sina förberedelser till fullo, göra varje träningspass med bästa kvalitet och förstå att detta arbete måste utföras så varje dag/vecka/månad/år.

 

Vad har du själv för mål- och drömmar med din egen tränarkarriär framåt?

Jag trivs oerhört bra med min roll idag och försöker hela tiden vara öppen och lyhörd för att ta till mig nya kunskaper och idéer som kan förkovra mig som tränare. Jag vet inte om jag har några stora drömmar med min tränarkarriär framåt? Skulle i sådana fall vara att få möjligheten att prova på tränaryrket i ett annat land eller åka på touren med någon spelare.

 

Finns det någon ”vald sanning” du uppfattar att många far med som du inte håller med om?

Det här med att man måste spela med en som är bättre än dig själv eller äldre än du är. Det är inte alltid bättre att träna med någon som är spelstarkare än dig själv. Det viktigast måste ju vara att träna på att utveckla sig själv och sitt spel genom att genomföra träningen på ett så bra sätt som möjligt oavsett vem man tränar med? Vem man bör träna med och spela mot beror till stor del på vad man vill jobba med – vill man träna sitt offensiva spel är det ju bättre att träna med någon lite sämre så man kan jobba på att liva in i banan och möta bollen.  

 

Vilket racket använder du och varför?

Jag spelar med Head Insticnct MP. En skön och hjälpande racket i mitt tränarjobb på banan.