Month: July 2019

Helt nya Gravity Head racketserie!

Inom kort släpper HEAD den helt nya racketserien Gravity! Ambassadör för racketserien är ingen mindre än Alexander Zverev!

Racketen har en massiv sweetspot som gör det möjligt att njuta av spelet genom längre bolldueller och mindre enkla misstag. Testa själv!

För frågor om raketerna, kontakta Stefan Svensson på stefan@gsl.nu

 

Nya röster i vardagen

Juni har blivit juli och säkert har många av er varit, eller är, i Båstad och spelar eller ser på tennis. Jag själv såg Mikael Ymers vinstmatch igår från en lägenhet i Lissabon i Portugal. Tennisens räknesystem är fantastiskt – en match är verkligen aldrig slut förrän sista bollen är slagen! Dels vände Mikael ett svårt underläge igår och dagen innan var man i och för sig kanske inte lika glad när Federer förlorade trots matchbollar…men likväl, det är alltid fight in i det sista.

 

Den här resan vi är på nu har jag och Jacqueline med oss en tränare till, Adam Blicher. Jag har tidigare skrivit om ”Return On Investment”, att man ska tänka till vad man lägger sina ekonomiska resurser på. Svaret på det kan ju givetvis vara olika från person till person, men att man i alla fall har en tanke med de beslut man tar.

Efter att ha rest mycket ensamma tillsammans i ett år så kände vi båda två att det var läge att få input från en ny röst i hur vi jobbar. Kanske en annan tränare ser andra saker än vad jag ser i hennes spel? Kanske han kan förklara vissa bitar på ett annat sätt än jag gör som får henne att förstå det bättre? Kanske jag som coach kan få feedback på vad jag kan tänka på för att kunna hjälpa henne på ett effektivare sätt?

Givetvis kan man inte på den här nivån resa med två tränare varje tävling. Sanningen är att man inte ens kan ha med sig en tränare varje tävling, men ibland kanske det i det långa loppet är värt att stå över en resa och maximera utvecklingsmöjligheterna under en annan.

 

Jag tror det är väldigt givande att öppna upp vyerna ibland. Stommen i ett team kan ändå vara densamma, men att under kortare, eller längre, perioder addera nya röster känns spännande. Även de allra bästa har jag upplevt gör detsamma. Två exempel är Roger Federer som ett tag adderade Stefan Edberg och som sen ett tag tillbaka har Ivan Ljubicic i sin box. Stanislas Wawrinka som förutom bland annat Magnus Norman nu också, i alla fall under en period, har Daniel Vallverdu som coach. Och nu senast Novak Djokovic som länge arbetat med Marian Vajda men som inför Wimbledon adderade Goran Ivanisevic till sitt tränarteam. Även de allra bästa letar vägar att bli ännu bättre.

Fuskande inom juniortennisen

Krönika av Magnus “Gusten” Gustafsson

Min etiska kompass snurrar åt alla håll nuförtiden. Bara för 5-6 år sedan stod den relativt stadigt åt ett håll men numera vet jag inte vad jag ska tro längre. Senast jag verkligen höll på att tappa fotfästet var när jag kom på mig själv funderande om hur mina ”Små Lirare” adepter skulle svara med samma mynt mot fuskande utländska spelare efter ett par Tennis Europe turneringar.

Jag är inte särskilt politiskt insatt. Jag tror att jag är den typiska medel-Svensson som knorrar lite då och då. Skakar på huvudet åt vissa länders och personers sätt att styra saker och ting. I min lilla värld har det alltid känts som om majoriteten av världens befolkning har samma liknande ideal.

Men denna romantiska värld har på bara några år fått sig en törn när ledarna av de länder jag respekterade bl.a vägrar tro på vetenskapen, gör allt för att dölja sanningar och dessutom nedvärderar andra politiker på ett sätt som jag inte är van vid. Ord som kompromiss och samarbete försvinner mer och mer.

 

När jag tillsammans med andra tennisföräldrar för första gången får uppleva en Tennis Europe-turnering tappar jag ännu en gång fotfästet för mina ideal. Hur bemöter man detta oerhört utbredda fusk frågar en av föräldrarna? Ingen aning svarar jag. På min tid fanns inga Tennis Europe-turneringar och personligen spelade jag min första internationella juniorturnering som 16-åring vilket var junior-EM för lag. Därefter spelade jag en handfull juniorturneringar som 17 och 18-åring men jag hade inget minne av att det fuskades så här mycket.

Kanske är det så att jag förtränger dessa negativa minnen. Men bara det faktum att jag funderar på olika sätt för mina ”Små Lirare” att fuska tillbaka gör mig livrädd. Hur tänker inte då andra föräldrar och tränare som till skillnad från mig inte har varit lika involverade inom tennisen

Idrotten är så oerhört engagerande och givetvis måste den vara ett föredöme i etik och moral. Många svenska idrottsförbund kämpar väldigt bra med detta problem och det ger även resultat. Hur kampen mot fusket ser ut med andra internationella förbund har jag väldigt dålig koll på men att tennisen har ett gigantiskt stort problem på olika områden råder inget tvivel om. Uppmärksammade fall av vadslagning, dopingfall och på den mindre kända futuretouren är det djungelns lag som gäller. Daniel Windahl har t.o.m berättat att han har dödshotats och relativt nyligen uppdagades det att 83 personer från Spanien-varav 28 spelare- misstänktes för läggmatcher på Challenger och Future touren.

 

Anledningen till att Tennis Europé skapades var att ge flera landsmän ute i Europa bättre möjligheter att mäta sina krafter mot jämnåriga från andra länder. För de som bor i tex mellan Europa är det inte så långt mellan de olika länderna och det finns alla möjligheter till att åka mellan flera olika länder inom arealer som är betydligt mindre än Svealand. Men vad hade Tennis Europé för ideer om tex fair play när man startade sin junior tour 1990? Diskuterade man om fair play och framförallt hur barnen skulle formas för att när man fyller senior ha den etik och moral som varje idrottsman borde ha? Och hur ser det ut i dagsläget? Har man någon framtida plan hur fusk ska stävjas? Får coacherna signera några papper där man kan bli avstängd om det uppdagas att det fuskas? Tycker Tennis Europé att detta problem har blivit bättre med åren.

Jag var väldigt nyfiken på att få svar på dessa frågor så jag ringde upp Tennis Europé där jag skickades från den ena personen till den andra och efter att även ha mailat till olika personer i 1,5 månad så gav jag upp tanken på att få något svar.

I min värld måste man börja med värdegrunder i väldigt tidig ålder. Ju längre man väntar med att tala om vad som är rätt och vad som är fel desto svårare blir det att få gamla hundar att sitta. Om man i hela sitt liv har märkt att fusk lönar sig, varför ska man då inte fortsätta med det? Och när tom ens omgivning i föräldrar och coacher eldar på fusket med olika tricks så tror man givetvis att det är detta som gäller. Tecken, små vattenflaskor ( så att man kan säga något tips när man lämnar flaskan) låååååånga toabesök mm är bara en rad tricks som är väldigt utstuderade från både barnen och föräldrarna.

Och det är nu jag börjar bli lite nervös för framtiden för normer idag är inte samma som de var för några årtionden sedan. När världens mäktigaste man ( enligt Washington Post) har ljugit 5 gånger om dagen sedan han tillträdde genom twitter och tal till folket, ger ju det signaler till övriga världen att det är ok att ljuga. Och i idrottens värld är det inte bara de allra bästa idrottsmännen i världen som har ett ansvar att uppträda korrekt. Även duktiga juniorer har ett ansvar mot sin omgivning, för jämnåriga och yngre ser på dem med nästan samma ögon som de gör mot vuxna idoler. När de bästa juniorerna i Europa då fuskar som de gör tror ju juniorerna som deltar där några gånger per år att det är så här det ska gå till.

För vissa landsmän är det än viktigare att göra bra ifrån sig i dessa Tennis Europé turneringar. En bra ranking ger nämligen möjligheten till mer sponsring från förbundet i tex resor, träning och uppehälle. Skillnaden mellan att kanske ligga som femte landsman på Tennis Europé rankingen kontra om man ligger 4 gör att man får helt andra förutsättningar. Denna placering kanske är så liten att en semifinal kontra en kvartsfinal gör att man passerar sin landsman på rankingen. Om etik och moral inte finns alternativt om det inte finns en domare, hur tror ni man dömer en boll då som är precis på linjen vid ställningen 5-5 i tredje set och man har breakboll?

Att ha betalda domare tror jag inte skulle fungera för det blir alldeles för dyrt samt svårt att organisera men att deltagarna får döma vid förlust menar jag är det enklaste sättet att lösa problemet. Landsmän får inte döma varandra och visst kommer det bli att om någon spelare har en kompis över landsgränsen som får döma sin kompis tror jag ändå detta är det bästa sättet

 

Ett annat sätt som Mikael Tillström berättade för mig är hur USTA har tacklat problemet. Där har man matchledare som säger till om spelaren dömer fel. Första gången det blir ett feldomslut tilldelas motståndaren poängen. Andra gången blir det gamestraff. Tredje gången diskvalificeras man. Då ska det mycket till att man fuskar när man vet att det står matchbevakare och man vet att man kan diskas om man fuskar

En annan sport som verkligen har tagit reglerna på allvar är golfen. Om man skulle bli påkommen att fuska på en tävling blir man avstängd under en längre tid. Tufft, men det har i alla fall resulterat till att få spelare som har ambition att gå långt inte fuskar

Jag hoppas innerligt att man tar upp ämnet om domarfrågan ytterligare en gång i Sverige där förlorande spelare sätter sig i stolen efter en förlust. Det behöver inte vara så i alla turneringar men åtminstone i de 15-20 största turneringarna. ( Salk, Båstad, JSM inne och ute samt deltävlingarna till JSM utomhus) I dessa turneringarna spelar de bästa spelarna och det är de som är föredömen för de lite sämre. Regeln ska vara att man aldrig dömer en match från en äldre åldersklass och om man verkligen inte vågar döma så får man i alla fall sätta sig i domarstolen och hålla räkningen. När jag pratat med spelare, föräldrar, tränare och tom det tävlingsrådet som röstade ner iden om att förlorande spelaren ska sätta sig i domarstolen förra gången, känns det som att en klar majoritet vill ha en förändring på hur det ser ut i dagsläget.

Skulle detta då hjälpa till att få bättre tennisspelare i Sverige. Svårt att säga. Men definitivt skulle man hjälpa flera svenska juniorer om vad som är rätt och fel vilket de tar med sig senare i livet. Inte för att problemet med fuskande svenska spelare i Sverige är lika stort som det ser ut på Tennis Europé turneringar men det förekommer definitivt.

#framåtförflerirörelse

 

 

Powered by WordPress & Theme by Anders Norén