Tränarporträtt Cecilia Helland, Smedslätten LTK

Jag heter Cecilia Helland och har spelat tennis sedan jag var 8 år.

Jag har spelat för Ekerö, SALK och Järfälla TS under min aktiva tid som

spelare och gått tennisgymnasiet i Båstad. Jag har även varit 5 år på

college i USA, Sacramento och arbetat som tränare i både USA och nu i

Sverige, i SLTK.

Min roll i klubben är att jag är ansvarig för vår vuxenverksamhet. Vi

har idag 114 spelare där, och all träning är schemalagt morgontid och

förmiddag. Vi har en grupp som startar kl 06.00. Utöver dessa timmar så

arbetar jag med all administration kring vuxentennis, anordnar

miniturneringar, lunchtennis, lovtennis och matchveckor. Jag jobbar även

med barnhämtning på eftermiddagarna, skjutsar barnen från skolan till

hallen.

 

Senaste året har jag gått TGU 3. Det var intressant att prata med så

många olika tränare om hur de jobbar och strukturen i olika klubbar. Det

var även intressant att göra slutarbetet där då jag lärde mig mycket om

vuxentennis i andra klubbar och fick prata med de som är ansvariga för

samma område som jag. Jag har även varit ganska aktiv själv i att hitta

på nya övningar samt kolla mycket youtube för att få inspiration.

 

Jag tycker att det borde ligga en större fokus på vuxentennis i

klubbarna. Min uppfattning är att många hellre jobbar med juniorer.

Träning för vuxna är viktigt att kunna erbjuda i en stor mängd –

speciellt för folkhälsan. Tennis är en oerhört rolig motionsform som vi

måste lyfta fram mer till de som har svårt med att hitta motivation till

att röra på sig i vardagen.

 

Jag tror på mer spontantennis, färre elever på banan, att göra det

mer lekfullt på något sätt i tidig ålder så att fler fortsätter. Play &

Stay koncepet är bra på det sätt att alla får chansen att lyckas. Låt

barnen börja tidigt. Få in en hel dagisgrupp 13.00-14.00 tex. Skaffa en

minibuss till klubben och erbjud barnhämtning. Sveriges tränare idag

arbetar långa tunga dagar med mycket administration och har många elever

på banan. Det blir omöjligt att ge alla elever samma tid och engagemang

och det är lätt hänt att duktiga elever faller mellan stolarna. Kortare

arbetsdagar och mer fokus på enbart träningen skulle resultera i en

bättre strukturerad träning tror jag.

 

Samhället har förändrats mycket de senaste 20 åren. Många barn är

extremt curlade av sina föräldrar där mamma skjutsar till dörren och

pappa bär tennisväskan. Man lär barnen tidigt att de inte behöver kämpa

för att få det dom vill. Mobiltelefoner och datorspel tar stor plats i

många barns liv. Jag säger inte att det alltid är så – men ofta. Att

lära ett barn att ta egna ansvar tidigt i livet tror jag är nyckeln till

att lära sig att allt inte kommer serverat på ett fat. Om man tittar

internationellt så är spelreglerna ofta mycket tuffare. Många som växer

upp under lite tuffare förhållanden är också de som lär sig att

ingenting kommer gratis och de kämpar för allt. Tips är att låta barnen

ta egna ansvar tidigt i livet och ge dom beröm och uppmuntran när om

kämpar hårt, beröm deras insats, men inte för mycket.

 

Jag utvecklar mig själv genom att gå utbildningar (Plattform, TGU 1,

2 och 3) samt att jag har gått en PT utbildning. Den var extremt bra för

hur man lär sig att coacha människor i träning. Jag tittar mycket på

klipp på youtube, har möten med min chef där vi diskuterar olika

övningar och teknik, samt att jag har utvecklingssamtal med de i

vuxenverksamheten där de får komma med feedback till vår verksamhet och

till mig. Jag har även åkt till olika klubbar och tittat på deras

verksamhet.

 

När man ska byta inomhusspel till utomhusspel, tänk på höjden över nät. En bra övning här är att höja upp nätet. Stränga lite lösare, toppa lite mer, tänk på

solen och hur du kan dra nytta utav vinden (stoppboll i motvind, höjd

och längd i medvind etc) Det är lite jobbigare fysiskt att spela på

grus.

Richard Gasquet pratar backhand

Har han tourens vackraste (enhands)backhand? Oavsett vad, hör Richard Gasquet själv prata om den och andra spelares backhands.

Spelarporträtt Rikard Rååd, SALK

Jag heter Rikard Rååd, jag är 16 år gammal och kommer ursprungligen från Kristinehamn. Jag har spelat tennis i snart tio år. Jag började i Kristinehamns TK tills jag var tolv ungefär, sedan spelade jag för Kils TK i drygt tre år. I nuläget spelar jag för Salk och har gjort sen i höstas.

Nu har jag min bas på Good to Great i Järfälla. Jag tränar där på fulltid och har Martin Öhrman som ansvarig tränare, men tränar även med andra tränare på akademin några gånger i veckan.

Jag skulle vilja säga att min styrka är att jag inte riktigt har några svagheter, är ganska allround. Mitt bästa slag är förmodligen forehand eller serve. En svaghet kan vara att jag ibland rör mig lite dåligt och då missar lite för mycket för vad min spelstil tillåter.

Vi har en öppen dialog om vad vi ska köra på varje pass och vad jag ska träna på, vi tränar det mesta i olika moment t.ex. spel, matning, kast eller så. Det är viktigt att jag alltid är medveten om vad jag ska träna på innan varje gång jag går på banan.

Resultatmässigt är min målsättning att ligga topp 300 på itf innan året är slut. Inom min tennisutveckling är det att utveckla fysiken ännu mer och göra mina vapen vassare och effektivare för att kunna konkurrera med de bästa på den internationella touren.

Mitt långsiktiga mål är att bli topp 50 på ATP. Om man ska kolla lite närmare och så är det att spela alla junior grand-slam när jag är 18.

För att nå dit är det viktigaste att lägga ner jobbet varje dag och göra mer än dina konkurrenter. Du måste också ha tydliga mål och ha en plan med allt du gör.

Vilket är ditt häftigaste ögonblick hittills?

– Det måste nog bli när jag vann SM förra året utomhus. Jag var ett år ung i klassen så det gör det väl lite speciellt. Jag låg hemma sjuk i en vecka innan tävlingen och bestämde mig inte för att spela förens samma dag som första matchen. Egentligen skulle jag nog inte ha spelat på grund av sjukdomen, jag var inte frisk än. Men som tur var så gick det och jag blev bättre under turneringens gång och jag hittade spelet mer och mer också. En väldigt oväntad seger då jag inte var i lysande form och nästan utan uppladdning, det var det som gjorde det speciellt.

Vilken är din favoritövning?

-Jag skulle nog säga att min favoritövning är, om man inte får räkna in poäng av något slag, när jag tränar på olika mönster med forehand ur olika positioner. Till exempel att jag kör två mot en, alltså själv på ena sidan och dem som är två bara spelar ner mot mitt backhand hörn. Min uppgift då kan till exempel vara att lägga två ner inside-out sen växla till inside-in. Man kan såklart köra hur många olika mönster som helst och träna på olika spelmoment men detta är en favorit.

Hur mycket tränar du en vanlig vecka?

-Mitt vanliga schema under veckorna innebär att jag spelar mellan 15-20h tennis och kör mellan 8-12h fysträning.

Vilket racked använder du och varför?

Jag spelar med Head Radical Mp, jag spelar med den för att det är en racket som har väldigt skön bollträff och har många bra spelegenskaper. Den är bra från alla positioner i banan även i jobbiga läget ute i hörnen. Den är bra balanserad och jag tycker att den är skön i alla slag.

Intervju med Noa Forste Dinell, SALK

       Berätta lite om vem du är. Hur länge har du spelat tennis, vilken klubb/vilka klubbar?

Jag heter Noa Forste Dinell. Jag vet inte riktigt hur länge jag har spelat tennis i Salk, men har jag nog spelat sen jag var 5-6 år. Innan dess spelade jag mest på somrarna med kompisar. Jag har alltid gillat att titta på tennis och det har jag gjort mycket eftersom jag har en storasyster som tävlat o spelat längre än jag.

–     Var har du din bas nu och vem/vilka är dina huvudtränare?

Jag spelar fortfarande på Salk och där är Anders Rosén min huvudtränare. På somrarna spelar jag mycket tennis i Beddingestrand. Där har de en liten minibana där vi alla spelar tillsammans.

       Styrkor/svagheter som spelare?

Det är svårt att säga vilka styrkor och svagheter jag har men det slag jag känner mig mest bekväm med är min forehand. Jag skulle vilja bli ännu bättre på alla mina slag. Serve är min svaghet.

       Hur jobbar du ihop med din tränare på att förbättra dina styrkor och svagheter ytterligare?

Med samtal. Och mycket matchspel.

       Målsättningar för det här året?

Gärna vinna SM…

       Långsiktiga drömmar och målsättningar med din tennis?

Att spela så länge jag har kul.

       Vad tror du är absolut viktigast för att uppnå dessa?

Att inte bara spela tennis utan att göra andra roliga grejer också.

       Vilket är ditt häftigaste tennisögonblick hittills i din karriär? Berätta om det

Att få spela finalen i Kalle. Det var stort när man stod där och så satte de på massa musik och så.

       Vilken tycker du är den roligaste tennisövningen att köra? Berätta hur den går till.

Norsk dubbel som även kallas “Hissen”. Alla vet hur den går till.

       Ungefär hur många timmar tennis och hur många timmar fysisk träning tränar du i veckan?

Jag spelar 5-6 timmar tennis och fys 2-3.

       Vilket racket spelar du med och varför?

Spelar med Head Radical MP och det är det skönaste racket jag spelat med.

“Gusten” i “Gommorron Sverige”

Idag var “Gusten” gäst i “Gomorron Sverige” på SVT. Se klippet via länken nedan:

https://www.svtplay.se/video/13572785/gomorron-sverige/gomorron-sverige-10-maj-06-25?start=auto&tab=senaste

Spola fram till 12.50 så börjar “Gustens” inslag.

Spelarporträtt med Michael Minasyan

Jag är Michael Minasyan. Jag har spelat tennis i åtta år och spelar i nuläget i Danderyds Tennisklubb. Där är min huvudtränare Jonas Kvarnlöf.

Vad är dina styrkor som tennisspelare och vad kan du förbättra?

Kanske kan jag vara mer fokuserad i olika lägen. Min styrka är att hantera tuffa situationer men att vara fokuserad i situationer som inte är särskilt tuffa är något jag ska utveckla. 

Hur jobbar du ihop med din tränare på att förbättra dina styrkor och svagheter ytterligare?

Tillsammans med Jonas Kvarnlöf och andra tränare och spelare försöker vi förbättra olika aspekter i min tennis. Vi arbetar med att förbättra mentala, fysiska och tekniska färdigheter vilket fungerar väldigt bra.

Har du några målsättningar med det här året?

Fortsätta min utveckling som tennispelare och förhoppningsvis förbättra min ranking såsom nivån på min tennis. 

Vad har du för långsiktiga målsättningar?

Att slå igenom på ATP nivå men det är långt kvar, men det måste vara min målsättning med tennisen. 

Vad tror du är absolut viktigast för att uppnå dessa?

Att arbeta mot dessa mål kräver disciplin och engagemang inom tennisen. 

Vilket är ditt häftigaste tennisögonblick hittills i din karriär?

Det häftigaste tennisögonblicket för mig var när jag skulle ”signa in” till dubbeln i Kungens Kanna. Jag hade ingen dubbelpartner och i sista minuten frågade jag en spelare som inte heller hade någon dubbelpartner ifall han ville spela. Det var Jacobi Bain från Bahamas och genom turneringen spelade vi bättre och bättre. Vi hade inte väntat någon större framgång så vi försökte bara njuta av varenda boll. Men det ena ledde till det andra och vi gick till final. I finalen fick vi tyvärr ge oss men vi hade gjort en jättebra turnering. Vi hade gått från att ” signa” i sista minut till att vara kvar på banan till sista minuten. 

Vilken tycker du är den roligaste tennisövningen att köra? Berätta hur den går till.

”Tysken” är den roligaste tennisövningen för mig. Den går till på så sätt att varje spelare får en av serverutorna. Man ska försöka att spela bort bollen från sin ruta och slå ut motståndarna. Jag tycker den är rolig eftersom den är ganska simpel och lätt att köra men samtidigt underhållande. 

Ungefär hur många timmar tennis och hur många timmar fysisk träning tränar du i veckan?

Jag tränar ungefär 20 timmar tennis inkluderat fysisk träning. Från vecka till vecka delar jag upp träningen på olika sätt. Vissa veckor är det mer tennis och vissa veckor mer fysisk träning.

Vilket racket spelar du med och varför?

Jag spelar med Head Speed eftersom den passar min spelstil. Den ger den perfekta balansen mellan kraft, spinn och kontroll.

Att barn lägger av med sin idrott i tidig ålder är inget nytt…

GUSTENS KRÖNIKA

Att barn lägger av med sin idrott i tidig ålder är inget nytt. Den hemska sanningen är att de flesta barnen slutar med sin idrott redan när de är 10,5 år gamla att jämföra med 10-20 år tillbaka i tiden när denna siffra låg på 12-13 år. Anledningen till detta är bla att man börjar tidigare med sin idrott än vad man gjorde förr men att givetvis barnen inte tycker det är tillräckligt roligt med just den idrotten. Idag testar också barnen på flera idrotter men i och med att med att vissa klubbar vill att man ska specialisera sig alldeles för tidigt är även denna faktorn en bidragande orsak till att barnen slutar.

I denna krönika tänkte jag just benämna detta ämne i hur jag tror att man ska få barnen att stanna i sin idrott längre och vad vissa idrotter gör för att få barnen till att utöva den sporten som de började med under en längre period. För tittar man på statistiken så ser man att det är vissa förbund som får barnen att stanna kvar i sin idrott betydligt längre. Tennisen är tyvärr inte en av dessa idrotter.

En av nycklarna till att få barnen att stanna tror jag är att de vuxna måste börja se idrotten från barnens perspektiv. Vad vill de? Om man ser det till hur det ser ut i dag bland de flesta idrotter och klubbar tror jag inte det är barnen som får bestämma vad som ska göras på träningarna utan det är vuxna som gör träningsupplägget och ofta är det ett rutinmässigt gjort träningsupplägg som barnen till slut tycker är dödligt tråkigt. Nu menar jag givetvis inte att barnen helt ska bestämma övningarna man ska göra men som tränare ska man vara mycket mer lyhörd om vad barnen vill. När jag pratade med några äldre barn i 13-14 års åldern om olika faktorer som fick de att fortsätta var en faktor kompisar men en annan viktig faktor var dessutom variationen av träningen. Och likaså upplevde jag det som junior. Min tränare var fantastisk när det gällde att variera träningen för man visste aldrig hur träningarna skulle se ut när man kom till klubben. Hans styrka var att han hela tiden själv ville utvecklas och var därför väldigt nyfiken och öppen på att testa nya träningsmetoder. Vissa fantastiska, vissa mindre lyckade. MEN, det var oavsett alltid variation i träningarna

En annan stor orsak till att barnen lägger av är den stora pressen de känner från sin vuxna omgivning i form av föräldrar och tränare. Här är det ju i grund och botten resultaten som är den stora boven i dramat och många barn känner sig som sitt senaste resultat. Jag vet att ett par idrotter försöker att lägga över fokus från resultatfixering till prestation men här är det långt, långt kvar. När resultatet är så mycket i fokus som det är i bla tennis är det extra svårt att fokusera på förbättring av utvecklingen av din forehand, fotarbete, hur du genomför matcherna mm. Dessutom är det extra svårt i sporter där du har en motståndare på andra sidan nätet i och med att du genom detta inte ser vilka framsteg som du gör på samma sätt. Förlorar du mot en spelare som du slog för 6 månader sedan tror du ju att din utvecklingskurva pekar neråt. Till skillnad tex mot tidspresterande idrotter där du kan få stryk på 100 meter mot en konkurrent men där du har förbättrat ditt personliga rekord vilket ger dig en liten motivator för att kämpa vidare.

När jag pratade med Anders Wahlström från RF berättade han att det finns vissa sporter som mer och mer börjar att få upp ögonen på just detta att prestationen är viktigare än resultatet. Basketen i Stockholm tex lägger vikten på ”skills competition” framför resultat. Fokus blir därför på att titta på saker som tex fotarbete, inställning, teknik mm. Något som Anders också nämner är hur dåliga vi är på vissa färdigheter. De flesta sporterna lägger i stort sett all sin tid på teknik och fysik men man glömmer både de mentala och de sociala färdigheterna. Just det sistnämnda tror jag är en av de stora nycklarna för att få barnen att stanna i sin idrott. Dessutom skulle idrotten göra en större samhällstjänst en man tror om man skulle kunna förbättra de flesta barns sociala färdigheter. Kunskaper som de skulle ha nytta av i hela sitt liv. Allt från att kunna leda och fungera i en grupp till att få kompisar för livet och där du på ett tidigt stadie gör idrotten till en livsstil istället för något som du går på. Just den mentala och sociala biten tror dock de flesta sporter kommer per automatik men här har de flesta idrotterna mycket att göra

Precis som jag har nämnt i flera av mina tidigare krönikor tycker jag också vi i dagsläget generellt är bedrövligt dåliga på att samarbeta. Alla, såsom förbund, klubbar, föräldrar, tränare borde ha en bättre inställning till hur vi kan hjälpa varandra inom rimlighetens ram. Det skulle alla må mycket bättre av. Likaså som jag tycket att man ska tänka som förälder i ” hur man gör sitt barns bästa kompis till en bättre idrottsman” likadant tycker jag både klubbar och förbund ska tänka men här tycker jag det ser nattsvart ut i både föreningar och förbund. Alldeles för många tänker bara på sitt eget och flera har inte ens tanken hur man ska kunna samarbeta. När frågan kommer upp så blir det i bästa fall att man funderar på det men att man inte vet hur detta samarbete skulle ske. För dessa klubbar och förbund ska jag dra några exempel på vad man skulle kunna göra och där ni själva får bedöma från vilken ålder man skulle kunna göra det:

– samordna åldersanpassad fys mellan klubbarna. Är man tex en ort på mellan 10-20000 människor med låt oss säga 5-6 sporter; boka idrottshallen för alla idrotter en gång i veckan mellan bestämda tider. Denna ”fys” ska också vara så rolig i form av stafetter och andra utmaningar så barnen ska inte vilja sluta när timmen är slut

– om möjligheterna skulle finnas så boka hela hallen efter avslutad fys där de olika klubbarna har öppet hus och där man tex kör 3 sporter ena dagen och 3 andra sporter veckan därpå. ( givetvis tufft för tennisen men underbart ändå om tennisungdomarna trots det kan få vara med och deltaga på dessa dagar)

– ha gemensamma föredragshållare från ex SISU som på ett pedagogiskt sätt kan berätta för barn och vuxna om ämnen som tex kost, fysik, ledarskap mm

Ovan projekt kan med lätthet skötas av ideella föräldrar. ( med en vägledning från tränare, fystränare första gången) Har man ett skelett med fys och idrottsövningar är det hur enkelt som helst att variera dessa övningar. Dessutom ska de här öppna träffarna inte vara för ”seriösa” utan mer eller mindre fungera som en slags spontan idrottsträff där barnen i grund och botten bestämmer vad man vill göra. Idag som det är i flera orter, dominerar en eller två sporter totalt och all ideell kraft går åt till just dessa sporter. På detta sätt skulle de ideella krafterna bli mer jämnt fördelat.

Fördelen med ett sådant upplägg skulle bli mer varierad idrott i tidig ålder där den fysiska grunden byggs upp på ett mycket bättre sätt. Chansen att barnen skulle fortsätta längre upp i åldrarna skulle därför öka markant. Ett par barn skulle säkert byta från en sport till en annan men det skulle säkert jämna ut sig i längden och med tanke på att barnen förmodligen skulle hålla på längre med sitt idrottande gynnar det samtliga idrotter i längden. Om man dessutom skulle kunna lära de äldre barnen att fungera som någon slags hjälpcoach någon gång då och då får du naturliga bra tränare efter x antal år

Många är de klubbar som berättar stort och brett att man vill att barnen ska hålla på med många sporter så länge som möjligt. Verkligheten hos flera klubbar är istället att du måste delta på x antal träningar i just den sporten för annars blir du inte uttagen i matchen. Att du missar en träning pga att du utövar en annan sport kan du inte tillräkna dig. Hur ska man hinna med mer än en sport som 10-åring om antal träningstillfällen är 4 ggr i veckan och där du inte har en möjlighet att styra träningstillfällena? Detta hyckleri gör mig rent ut sett j-t förbannad. OM det nu är så att klubben vill ha det så här tycker jag man också ska tala om det för sin omgivning innan barnen börjar i klubben men det känns som att man av olika anledningar inte vågar uttala detta utan det står en sak i stadgarna medan verkligheten är en annan.

Avslutningsvis ställer jag svåraste frågan att besvara. Vad vill vi egentligen med barnens idrott: få de att stanna inom idrottsrörelsen så länge som möjligt? Få de till att ta OS-medaljer? Få barnen att må gott resten av sitt liv genom idrotten? Fostra de genom idrotten med olika saker som de kan ha nytta av i resten av sitt liv såsom tex ledarskap, bättre social kompetens, mental styrka etc? Oavsett vad svaret är vet vi att alla barn är olika och alla barn utvecklas olika. Man måste dock försöka ge respektive barn det de verkligen vill där de är just nu och för att veta vad varje individ vill krävs större kunskap från de vuxna. Genom att ha fler spontan träningar där föräldrarna nästan är osynliga och barnen får bestämma vad man vill göra får man därför en bättre uppfattning vad de egentligen vill. Ta därför på er barnens glasögon ibland, tänk tillbaka på vad ni själva tyckte var roligt i deras ålder och blanda med dagens verklighet. Då tror jag att man får den perfekta mixen.

Spelarporträtt Matea Dapcevska, Viljan Tennis

Berätta lite om vem du är Matea!
Mitt namn är Matea Dapcevska, jag är en tjej på tolv år som har spelat i snart fyra år. Jag har nyligen flyttat från Blekinge till Skåne för att kunna utveckla min tennis ännu mer.  Jag satsar väldigt hårt på elitnivå för att nå min dröm som är att få spela på WTA och kunna vinna Grand Slams. Och förhoppningsvis bli världsetta. 
Var har du din träningsbas?
Jag tränar i VILJAN-tennis. TEAM VILJAN består av min huvudtränare Patrik Langvardt, samt David, Stian och Sandra.
Hur jobbar du ihop med dina tränare för att förbättra dina styrkor och svagheter ytterligare?
Tillsammans med mina tränare har vi gjort en tränings- och tävlingsplan som vi jobbar på och i den ingår att spetsa mina styrkor.
Vilka målsättningar har du för det här året samt längre in i framtiden?
Målsättningen för det här året och framtiden är att komma långt i kommande Tennis Europe-tävlingar. För att uppnå dessa mål så måste man tänka långsiktigt, det vill säga att påminna sig själv om sina målsättningar varje dag.
Vilket är ditt häftigaste tennisögonblick hittills i din karriär? Berätta mer om det! 
Jag har många men det absolut häftigaste tennisögonblicket i min karriär var när jag blev utvald av HEAD när jag deltog i ”The HEAD Talent Trophy”. Att representera Team HEAD och att få spela med världens bästa utrustning är en stor ära.
Vilken tycker du är den roligaste tennisövningen att köra? Berätta hur den går till.
Att spela tennis är aldrig monotont vilket gör att alla tennisövningar är kul. Jag längtar alltid till nästa träning för jag vet aldrig hur tränarna har lagt upp passen.
Ungefär hur många timmar tennis och hur många timmar fysisk träning tränar du i veckan?
Då jag satsar på elitnivå så innebär det att det blir många timmar tennis i veckan. Jag har fasta tider där jag både spelar tennis och tränar fys, men även mental träning. 
Vilket racket spelar du med och varför?
Jag spelar med den nya HEAD Graphene Touch Instinct MP Tour. Den har bra kontroll och den känns helt enkelt som att den är gjord för mig. 

Head MXG

Tränarporträtt på Bo Silén

“Jag är uppväxt i Lidköping och har varit verksam inom tennissporten nästan hela mitt liv och som tennistränare sedan slutet av 60-talet. I Lidköping drev jag tennisskolor. Genomgått alla tränarutbildningar och har varit verksam i ett flertal klubbar i landet, haft uppdrag på regional nivå för Västergötlands och Östergötlands tennisförbund i form av bland annat juniorsammandragningar och utbildning av tränare. Jag har även haft uppdrag på nationell nivå. En ”civil karriär” satte stopp för tränarjobbet på heltid.

Jag gick i pension för några år sedan och är nu i full gång igen som tränare. I dag är jag verksam i Motala tennisklubb med juniorträning och vuxenträning. Jag har även träning   bland annat i TK SAAB i Linköping och viss privatträning.

 

Det är viktigt att hela tiden försöka att bli bättre som tränare, genom att t ex delta i konferenser/utbildningar, ta del av artiklar och inlägg i diverse tennismagasin och att utbyta tankar och erfarenheter med andra tränare.

Varför lyckas inte Sverige komma tillbaka till sin storhetstid på 80-talet? Det är ju flera som försökt analysera detta och det finns säkert flera orsaker.

Min uppfattning är att det viktigaste inför framtiden är att så många barn som möjligt får vara med i våra tennisskolor. Tennisen måste för de yngsta vara en lek, ställ inte för stora krav, ur bredden kommer toppen! Teknikträningen är viktig i tennis, men att ha intresse för pedagogik och ledarskap är lika viktigt för en tennistränare. Lyft fram vikten av att samarbeta och att hjälpa varandra till framgång. Ge beröm och lyft fram det positiva och inte det negativa ! På tennisbanan är det du som tränare som skall skapa förtroende och leda verksamheten.

Vi måste också få fler vuxna att vilja utbilda sig till tränare i framtiden.

Alltför många motionärer spelar bara tennis inomhus, ut och spela på våra oftast fina grusbanor i sol o värme, där tennisspelet får en annan dimension.

 

Jag spelar för närvarande med HEAD Radical, en racket som är välbalanserad, strängad med 22 kg och som passar mig som tränare utmärkt.”

 

 

 

 

 

Page 1 of 2

Powered by WordPress & Theme by Anders Norén