Month: April 2017

Att barn lägger av med sin idrott i tidig ålder är inget nytt…

GUSTENS KRÖNIKA

Att barn lägger av med sin idrott i tidig ålder är inget nytt. Den hemska sanningen är att de flesta barnen slutar med sin idrott redan när de är 10,5 år gamla att jämföra med 10-20 år tillbaka i tiden när denna siffra låg på 12-13 år. Anledningen till detta är bla att man börjar tidigare med sin idrott än vad man gjorde förr men att givetvis barnen inte tycker det är tillräckligt roligt med just den idrotten. Idag testar också barnen på flera idrotter men i och med att med att vissa klubbar vill att man ska specialisera sig alldeles för tidigt är även denna faktorn en bidragande orsak till att barnen slutar.

I denna krönika tänkte jag just benämna detta ämne i hur jag tror att man ska få barnen att stanna i sin idrott längre och vad vissa idrotter gör för att få barnen till att utöva den sporten som de började med under en längre period. För tittar man på statistiken så ser man att det är vissa förbund som får barnen att stanna kvar i sin idrott betydligt längre. Tennisen är tyvärr inte en av dessa idrotter.

En av nycklarna till att få barnen att stanna tror jag är att de vuxna måste börja se idrotten från barnens perspektiv. Vad vill de? Om man ser det till hur det ser ut i dag bland de flesta idrotter och klubbar tror jag inte det är barnen som får bestämma vad som ska göras på träningarna utan det är vuxna som gör träningsupplägget och ofta är det ett rutinmässigt gjort träningsupplägg som barnen till slut tycker är dödligt tråkigt. Nu menar jag givetvis inte att barnen helt ska bestämma övningarna man ska göra men som tränare ska man vara mycket mer lyhörd om vad barnen vill. När jag pratade med några äldre barn i 13-14 års åldern om olika faktorer som fick de att fortsätta var en faktor kompisar men en annan viktig faktor var dessutom variationen av träningen. Och likaså upplevde jag det som junior. Min tränare var fantastisk när det gällde att variera träningen för man visste aldrig hur träningarna skulle se ut när man kom till klubben. Hans styrka var att han hela tiden själv ville utvecklas och var därför väldigt nyfiken och öppen på att testa nya träningsmetoder. Vissa fantastiska, vissa mindre lyckade. MEN, det var oavsett alltid variation i träningarna

En annan stor orsak till att barnen lägger av är den stora pressen de känner från sin vuxna omgivning i form av föräldrar och tränare. Här är det ju i grund och botten resultaten som är den stora boven i dramat och många barn känner sig som sitt senaste resultat. Jag vet att ett par idrotter försöker att lägga över fokus från resultatfixering till prestation men här är det långt, långt kvar. När resultatet är så mycket i fokus som det är i bla tennis är det extra svårt att fokusera på förbättring av utvecklingen av din forehand, fotarbete, hur du genomför matcherna mm. Dessutom är det extra svårt i sporter där du har en motståndare på andra sidan nätet i och med att du genom detta inte ser vilka framsteg som du gör på samma sätt. Förlorar du mot en spelare som du slog för 6 månader sedan tror du ju att din utvecklingskurva pekar neråt. Till skillnad tex mot tidspresterande idrotter där du kan få stryk på 100 meter mot en konkurrent men där du har förbättrat ditt personliga rekord vilket ger dig en liten motivator för att kämpa vidare.

När jag pratade med Anders Wahlström från RF berättade han att det finns vissa sporter som mer och mer börjar att få upp ögonen på just detta att prestationen är viktigare än resultatet. Basketen i Stockholm tex lägger vikten på ”skills competition” framför resultat. Fokus blir därför på att titta på saker som tex fotarbete, inställning, teknik mm. Något som Anders också nämner är hur dåliga vi är på vissa färdigheter. De flesta sporterna lägger i stort sett all sin tid på teknik och fysik men man glömmer både de mentala och de sociala färdigheterna. Just det sistnämnda tror jag är en av de stora nycklarna för att få barnen att stanna i sin idrott. Dessutom skulle idrotten göra en större samhällstjänst en man tror om man skulle kunna förbättra de flesta barns sociala färdigheter. Kunskaper som de skulle ha nytta av i hela sitt liv. Allt från att kunna leda och fungera i en grupp till att få kompisar för livet och där du på ett tidigt stadie gör idrotten till en livsstil istället för något som du går på. Just den mentala och sociala biten tror dock de flesta sporter kommer per automatik men här har de flesta idrotterna mycket att göra

Precis som jag har nämnt i flera av mina tidigare krönikor tycker jag också vi i dagsläget generellt är bedrövligt dåliga på att samarbeta. Alla, såsom förbund, klubbar, föräldrar, tränare borde ha en bättre inställning till hur vi kan hjälpa varandra inom rimlighetens ram. Det skulle alla må mycket bättre av. Likaså som jag tycket att man ska tänka som förälder i ” hur man gör sitt barns bästa kompis till en bättre idrottsman” likadant tycker jag både klubbar och förbund ska tänka men här tycker jag det ser nattsvart ut i både föreningar och förbund. Alldeles för många tänker bara på sitt eget och flera har inte ens tanken hur man ska kunna samarbeta. När frågan kommer upp så blir det i bästa fall att man funderar på det men att man inte vet hur detta samarbete skulle ske. För dessa klubbar och förbund ska jag dra några exempel på vad man skulle kunna göra och där ni själva får bedöma från vilken ålder man skulle kunna göra det:

– samordna åldersanpassad fys mellan klubbarna. Är man tex en ort på mellan 10-20000 människor med låt oss säga 5-6 sporter; boka idrottshallen för alla idrotter en gång i veckan mellan bestämda tider. Denna ”fys” ska också vara så rolig i form av stafetter och andra utmaningar så barnen ska inte vilja sluta när timmen är slut

– om möjligheterna skulle finnas så boka hela hallen efter avslutad fys där de olika klubbarna har öppet hus och där man tex kör 3 sporter ena dagen och 3 andra sporter veckan därpå. ( givetvis tufft för tennisen men underbart ändå om tennisungdomarna trots det kan få vara med och deltaga på dessa dagar)

– ha gemensamma föredragshållare från ex SISU som på ett pedagogiskt sätt kan berätta för barn och vuxna om ämnen som tex kost, fysik, ledarskap mm

Ovan projekt kan med lätthet skötas av ideella föräldrar. ( med en vägledning från tränare, fystränare första gången) Har man ett skelett med fys och idrottsövningar är det hur enkelt som helst att variera dessa övningar. Dessutom ska de här öppna träffarna inte vara för ”seriösa” utan mer eller mindre fungera som en slags spontan idrottsträff där barnen i grund och botten bestämmer vad man vill göra. Idag som det är i flera orter, dominerar en eller två sporter totalt och all ideell kraft går åt till just dessa sporter. På detta sätt skulle de ideella krafterna bli mer jämnt fördelat.

Fördelen med ett sådant upplägg skulle bli mer varierad idrott i tidig ålder där den fysiska grunden byggs upp på ett mycket bättre sätt. Chansen att barnen skulle fortsätta längre upp i åldrarna skulle därför öka markant. Ett par barn skulle säkert byta från en sport till en annan men det skulle säkert jämna ut sig i längden och med tanke på att barnen förmodligen skulle hålla på längre med sitt idrottande gynnar det samtliga idrotter i längden. Om man dessutom skulle kunna lära de äldre barnen att fungera som någon slags hjälpcoach någon gång då och då får du naturliga bra tränare efter x antal år

Många är de klubbar som berättar stort och brett att man vill att barnen ska hålla på med många sporter så länge som möjligt. Verkligheten hos flera klubbar är istället att du måste delta på x antal träningar i just den sporten för annars blir du inte uttagen i matchen. Att du missar en träning pga att du utövar en annan sport kan du inte tillräkna dig. Hur ska man hinna med mer än en sport som 10-åring om antal träningstillfällen är 4 ggr i veckan och där du inte har en möjlighet att styra träningstillfällena? Detta hyckleri gör mig rent ut sett j-t förbannad. OM det nu är så att klubben vill ha det så här tycker jag man också ska tala om det för sin omgivning innan barnen börjar i klubben men det känns som att man av olika anledningar inte vågar uttala detta utan det står en sak i stadgarna medan verkligheten är en annan.

Avslutningsvis ställer jag svåraste frågan att besvara. Vad vill vi egentligen med barnens idrott: få de att stanna inom idrottsrörelsen så länge som möjligt? Få de till att ta OS-medaljer? Få barnen att må gott resten av sitt liv genom idrotten? Fostra de genom idrotten med olika saker som de kan ha nytta av i resten av sitt liv såsom tex ledarskap, bättre social kompetens, mental styrka etc? Oavsett vad svaret är vet vi att alla barn är olika och alla barn utvecklas olika. Man måste dock försöka ge respektive barn det de verkligen vill där de är just nu och för att veta vad varje individ vill krävs större kunskap från de vuxna. Genom att ha fler spontan träningar där föräldrarna nästan är osynliga och barnen får bestämma vad man vill göra får man därför en bättre uppfattning vad de egentligen vill. Ta därför på er barnens glasögon ibland, tänk tillbaka på vad ni själva tyckte var roligt i deras ålder och blanda med dagens verklighet. Då tror jag att man får den perfekta mixen.

Spelarporträtt Matea Dapcevska, Viljan Tennis

Berätta lite om vem du är Matea!
Mitt namn är Matea Dapcevska, jag är en tjej på tolv år som har spelat i snart fyra år. Jag har nyligen flyttat från Blekinge till Skåne för att kunna utveckla min tennis ännu mer.  Jag satsar väldigt hårt på elitnivå för att nå min dröm som är att få spela på WTA och kunna vinna Grand Slams. Och förhoppningsvis bli världsetta. 
Var har du din träningsbas?
Jag tränar i VILJAN-tennis. TEAM VILJAN består av min huvudtränare Patrik Langvardt, samt David, Stian och Sandra.
Hur jobbar du ihop med dina tränare för att förbättra dina styrkor och svagheter ytterligare?
Tillsammans med mina tränare har vi gjort en tränings- och tävlingsplan som vi jobbar på och i den ingår att spetsa mina styrkor.
Vilka målsättningar har du för det här året samt längre in i framtiden?
Målsättningen för det här året och framtiden är att komma långt i kommande Tennis Europe-tävlingar. För att uppnå dessa mål så måste man tänka långsiktigt, det vill säga att påminna sig själv om sina målsättningar varje dag.
Vilket är ditt häftigaste tennisögonblick hittills i din karriär? Berätta mer om det! 
Jag har många men det absolut häftigaste tennisögonblicket i min karriär var när jag blev utvald av HEAD när jag deltog i ”The HEAD Talent Trophy”. Att representera Team HEAD och att få spela med världens bästa utrustning är en stor ära.
Vilken tycker du är den roligaste tennisövningen att köra? Berätta hur den går till.
Att spela tennis är aldrig monotont vilket gör att alla tennisövningar är kul. Jag längtar alltid till nästa träning för jag vet aldrig hur tränarna har lagt upp passen.
Ungefär hur många timmar tennis och hur många timmar fysisk träning tränar du i veckan?
Då jag satsar på elitnivå så innebär det att det blir många timmar tennis i veckan. Jag har fasta tider där jag både spelar tennis och tränar fys, men även mental träning. 
Vilket racket spelar du med och varför?
Jag spelar med den nya HEAD Graphene Touch Instinct MP Tour. Den har bra kontroll och den känns helt enkelt som att den är gjord för mig. 

Head MXG

Tränarporträtt på Bo Silén

“Jag är uppväxt i Lidköping och har varit verksam inom tennissporten nästan hela mitt liv och som tennistränare sedan slutet av 60-talet. I Lidköping drev jag tennisskolor. Genomgått alla tränarutbildningar och har varit verksam i ett flertal klubbar i landet, haft uppdrag på regional nivå för Västergötlands och Östergötlands tennisförbund i form av bland annat juniorsammandragningar och utbildning av tränare. Jag har även haft uppdrag på nationell nivå. En ”civil karriär” satte stopp för tränarjobbet på heltid.

Jag gick i pension för några år sedan och är nu i full gång igen som tränare. I dag är jag verksam i Motala tennisklubb med juniorträning och vuxenträning. Jag har även träning   bland annat i TK SAAB i Linköping och viss privatträning.

 

Det är viktigt att hela tiden försöka att bli bättre som tränare, genom att t ex delta i konferenser/utbildningar, ta del av artiklar och inlägg i diverse tennismagasin och att utbyta tankar och erfarenheter med andra tränare.

Varför lyckas inte Sverige komma tillbaka till sin storhetstid på 80-talet? Det är ju flera som försökt analysera detta och det finns säkert flera orsaker.

Min uppfattning är att det viktigaste inför framtiden är att så många barn som möjligt får vara med i våra tennisskolor. Tennisen måste för de yngsta vara en lek, ställ inte för stora krav, ur bredden kommer toppen! Teknikträningen är viktig i tennis, men att ha intresse för pedagogik och ledarskap är lika viktigt för en tennistränare. Lyft fram vikten av att samarbeta och att hjälpa varandra till framgång. Ge beröm och lyft fram det positiva och inte det negativa ! På tennisbanan är det du som tränare som skall skapa förtroende och leda verksamheten.

Vi måste också få fler vuxna att vilja utbilda sig till tränare i framtiden.

Alltför många motionärer spelar bara tennis inomhus, ut och spela på våra oftast fina grusbanor i sol o värme, där tennisspelet får en annan dimension.

 

Jag spelar för närvarande med HEAD Radical, en racket som är välbalanserad, strängad med 22 kg och som passar mig som tränare utmärkt.”

 

 

 

 

 

Premiär för Små Lirare i Stockholm!

För ett tag sen var det premiär i Stockholm för Magnus “Gusten” Gustafssons succéprojekt Små Lirare!

Läs mer om Små Lirare på www.tennislirarna.se 

 

Sneak peak…

Snart är det dags för Heads nya modell att lanseras…stay tuned!

Video

 

Tränarporträtt Alexander Olsson

Personporträtt på Ystad Tennisklubbs tränare, Alexander Olsson

Vad är din roll i klubben?

Jag delar ansvaret som chefstränare i Ystad Tennisklubb med min kollega Andre Schlyter.
Jag jobbar framförallt med våra tävlingsjuniorer men har även timmar från minitennis-vuxentennis, mixen och bredden på träningen tycker jag både är viktig och väldigt rolig/utmanande.
Vi är en klubb som vill framåt och satsar hårt med våra projekt, vi har stora tävlingar som ( Super Sommartouren 150k, Swedish Ladies, Ystadspelen ), träning för barn/ungdomar med speciella behov, nyanlända. Alla ska få möjligheten till att spela tennis.
Vad har du lärt dig det senaste året för att förbättra dig som tränare?

Har framförallt börja ställa mer frågor till andra kollegor, tittat mig omkring i andra klubbar och sedan plockat in moment som jag/vi tycker passar in i vår träning. Det är tillsammans vi ska nå framgång i Sverige, inte tänka för mycket på ditt och mitt.

 

Finns det saker som andra tränare säger som du inte håller med om?

Självklart, detta finns inom alla yrken.
Gillar dock tränare som sticker ut och vågar visa vägen, sen kan 2/10 saker vara horribla. Träningen är otroligt individanpassat och fungerar kanske super till den ena personen och mindre bra till nästa. Perssonkänslan är en nyckel.

 

Vad anser du är viktigast i tennis Sverige idag om vi ska komma på fötterna igen?

Som jag nämnde tidigare, samarbetet mellan oss tränare.  Att vi tillsammans ska lyckas. Att vi delar med oss av lyckade upplägg och att vi fortsätter studera andra nationer och se hur de jobbar. Plocka det bästa av allt och sen hitta vår egen väg. Men jag tycker det känns som vi är på rätt håll.

 

Min uppfattning är att det snackas mycket om ”grit” för tillfället och hur viktigt det är att juniorerna lär sig kämpa. Vilka är dina bästa tips på att lära våra ungdomar att kämpa?

Utan inställning kommer vi nå till en viss nivå, men med en ”jäkla” inställning finns inga gränser. Många barn föds med detta, andra inte och det är vår förbannade uppgift att se till så att adepterna kämpar på samtliga träningar/matcher.

Personligen tycker jag att varje träning ska innehålla pulsträning. ”Bollen är aldrig död förrän den studsat 2 gånger”. Oavsett var du är placerad i banan. Detta måste vi pusha för.

 

Hur gör du för att utveckla dig själv som tränare, vilka tips har du till andra tränare?

Ständig dialog med mina kollegor, tittar väldigt mycket på videos från tränare runt om i världen – det är viktigt, man plockar med sig saker som man själv tror på och sätter din prägel på träningen. Våga prova nya vägar och att våga misslyckas.
Vilket tips har du nu till motionärspelarna som ska byta inomhus till utomhusspel?

Tålamod, det tar sina timmar innan du/ni kommer anpassa er till vind, sol, felstudsar. Höj marginalerna över nätet och se till att röra något extra på fötterna. Det gäller att ta jobbet helt enkelt.

 

Vilket rack använder du och varför valde du detta rack?

Jag spelar med Instinct MP, den ger mig en bra mix på bra kontroll och härlig fart.

Ranking april 2017 Headspelare

Spelarporträtt: Louise Wikander

Louise Wikander, IS Göta Tennis

Vem är Louise Wikander?

Jag heter Louise Wikander och jag ska fylla 14 år. Jag kommer från Helsingborg, har spelat tennis i sex år och spelar för klubben IS Göta tennis. När jag var yngre gick jag även på gymnastik.

Var har du din bas nu?

Ulf Persson är min huvudtränare. Min bas är IS Göta tennis i Helsingborg.

Vilka är dina styrkor som tennisspelare?

Jag är mentalt stark och jag har en bra backhand.

Hur jobbar du ihop med din tränare på att förbättra dina styrkor och svagheter ytterligare?

Jag och min tränare tränar just nu på att ta fram mer mod i matcherna. Vi tränar på rörelsen på banan.

Har du några målsättningar det här året?

Mina mål är att gå långt i JSM inne, Corem och JSM ute.

Och några mer långsiktiga…?

Det hade varit kul att få spela WTA tävlingar när jag blir större.

Vad tror du är absolut viktigast för att uppnå dessa?

Jag tror att det är viktigt att jobba hårt och att jag tänker att jag klarar av mer än vad jag tror. Jag måste ta hand om mig själv så att jag inte får skador och måste sluta med tennisen.

Vilket är ditt häftigaste tennisögonblick hittills i din karriär?

Jag tycker att det var kul att vinna Next generation Cup.

Vilken tycker du är den roligaste tennisövningen att köra? 

Jag tycker övningen ”kung”. Man brukar vara tre spelare. Den som är själv på sin sida är kung. De andra turas om att få spela mot kungen. Man startar underifrån och sedan är det fritt spel. Om kungens motståndare vinner den bollen så går hen fram på nät och spelar en volley. Om hen vinner den bollen också så får hen en smash. Om hen vinner den smashen så är hen en ny kung. Om hen förlorar någon av de tre bollarna så är det nästa spelares tur.

Ungefär hur mycket tränar du en vanlig vecka?

Jag tränar 12 h tennis och 4 h fys.

Vilket racket spelar du med och varför?

Jag spelar med Head Speed Mp. Så fort jag hörde att det hade kommit ut så ville jag testa det, och när jag provade racket så kände jag direkt att jag gillade det. 

Powered by WordPress & Theme by Anders Norén