Namn: Martin Tyllman
Klubb: Mälarhöjdens IK Tennis
Roll: Tennistränare
Födelseår: 1989
Berätta kort din tränarhistoria och vad din roll i Mälarhöjden är nu?
Min tränarkarriär började samtidigt som min spelarkarriär tyvärr avslutades pga. skador i höft och axlar. För att Jag inte skulle tappa kontakten med hallen och mina träningskompisar, så fick jag frågan om att börja hjälpa till med minitennisen som spelade på banan bredvid. Jag började som assistent en timme i veckan och ju mer jag utbildade mig och insåg hur roligt det var att hjälpa andra att bli bättre på tennis så fick jag fler och fler timmar tills jag tog slut hade ansvaret för hela tennisskolan i Farsta. Efter att ha varit aktiv i klubben i nästan 20 år kände jag att jag behövde ett miljöombyte och sökte mig till Mälarhöjden där jag befinner mig idag. Mina kollegor och jag jobbar väldigt nära varandra och hjälps åt med alla olika grupper, men mitt ansvarsområde är våra yngre tävlingsjuniorer.
Beskriv din tränarfilosofi?
Jag tror att det är viktigt att man trivs bra i den miljön man befinner sig. Eftersom jag mest jobbar med yngre spelare är det viktigt att man trivs bra ihop och hjälper varandra att utvecklas. Sedan lägger jag stor vikt på att vara förbered och att försöka vara en rollmodell till spelarna, jag kan inte förvänta mig att de ska göra en viss grej om inte visar att jag kan det.
Vilken är den viktigaste egenskapen för att bli bra på tennis och varför?
Svår fråga, en egenskap för mig är något som beskriver hur man är dvs ett substantiv. För mig är det viktigare att man diskuterar vad spelarna gör istället för vad dem är.
Jag tycker det är viktigt att spelarna hela tiden arbetar med att ta ansvar för sin utveckling, ”sprang jag verkligen allt jag kunde på den bollen”? Har jag packat alla mina saker som jag behöver till träning? Små saker som kanske låter enkla men är tydliga och konkreta för spelarna att fundera på själva.
Vad har svensk tennis gjort för fel de sista åren enligt dig och vad är viktigast för att ta sig ur svackan vi befunnit oss i nu?
Jag har de senaste åren slutat att fundera på vad som är rätt eller vad som är fel. Jag tänker mer att olika tillvägagångssätt är mer eller mindre effektiva. Eftersom vi arbetar med människor som alla är olika och därmed tar till sig instruktioner på olika sätt, så kan ett tillvägagångssätt vara mer eller mindre effektivt beroende på mottagaren.
Tennisen, samhället och människorna har utvecklats sedan svensk tennis storhetstid och vi har kanske inte hittat det tillvägagångssättet som är mest effektivt för oss ännu, eller så har vi det, bara att de andra länderna har hittat en ännu effektivare metod som självklart är anpassad för den kultur och de värderingar som finns i det landet. Frågan är självklart väldigt komplex, men jag tror inte vi gör oss en tjänst genom att hela tiden jämföra dåtid och nutid.
Ge ditt bästa träningstips för en motionär som vill utveckla sin tennis?
Först och främst är det viktigt med att träna kontinuerligt. Tränar man exempelvis i grupp 1 timme i veckan kan det ta ett tag innan man hittar tajmingen i träffen. Rent tekniskt, baserat på mina erfarenheter är det viktigt att fokusera på genomföljningen och avslutet i svingen. Se till att träffen är någorlunda på samma ställe (mellan höft och axel samt framför kroppen) och våga slå igenom slaget utan att stanna i kontaktögonblicket.
Vad har du ändrat ditt tankesätt om de sista året?
De senaste åren har jag förändrat mitt tankesätt gällande medfödda kontra träningsbara egenskaper och kvaliteter. Det har kommit mycket intressant och matnyttig litteratur som handlar om huruvida talang är något medfött eller träningsbart. Jag har också blivit intresserad om mindset och hur man bygger upp ett öppet mindset hos spelarna.
Vad tycker du är den största myten inom tennisen?
Att man alltid ska behöva träna med de som är bättre för att bli bättre själv. Jag upplever det som att det läggs mer tid och energi och fokusera på vem/vilka som befinner sig på andra sidan nätet istället för att fokusera på sin egna insats. Återigen vad gör jag på banan? Man kan alltid arbeta med uppgifter och förändra miljön så att båda spelarna blir stimulerade och utmanade (exempelvis helbana vs halvbana). Man ska alltid vara försiktig att jämföra barn och vuxenidrott, men om samma tankesätt skulle råda på ATP som jag ibland upplever det i klubbmiljö så skulle det vara svårt för Rafa att träna med någon under grussäsongen exempelvis.
En stor och het fråga de sista åren har varit spontatennisens roll inom juniortennisen. Vad anser du om det?
Spontantennis är ett fint begrepp som lever kvar från förr och som man gärna vill lyfta fram som en viktig framgångsfaktor. Jag anser att man inte ska underskatta värdet av mängdträning inom tennisen, men samtidigt fundera på hur man kan öka mängden egenträning för barnen istället.
Tennis är en väldigt populär idrott, där många medlemmar ska samsas på en begränsad yta och där många av klubbarna har en väldigt hög beläggning. Det finns en så stor konkurrens om barnens fritidsaktiviteter idag och då vill de nog inte åka ner och chansa på att kanske få träna om det blir en ledig bana. Hur kan vi hitta metoder för klubbarna att hålla en högbeläggning samtidigt som det finns möjligheter för juniorerna att träna på egen hand?
Vad spelar du med för rack nu och varför?
För mig är det viktigt att det racket jag använder har en bra kombination utav kontroll och fart samt inte är för tungt när man står många timmar på banan. Valet föll därför på Radical MP, vilket jag är väldigt nöjd med.