Namn: Olivia Svensson

Klubb: Vänersborgs TK

Ålder: 22 år

Utbildning: TGU 2, Förbundsdomare, Förbundstävlingsledare, Multi Skillz, diverse SISU Utbildningar + 2 Specialidrottskurser

Förebild och varför: Fidde Rosengren och Magnus Ennerberg. Fidde då han har en tränarstil jag är van vid som spelare själv och som också jobbat starkt med proffs både här i Sverige  och utomlands och besitter stor erfarenhet kring touren. 

Magnus då jag fick möjlighet att jobba bredvid honom på KLTK och fick lära mig så otroligt mycket utav honom gällande träning av främst juniorer i olika åldrar. Dessutom hans omtänksamhet med hjälp och stöttning till alla. 

Boktips kopplat till tennis: Vanans Makt av Charles Duhigg

– Berätta om din bakgrund inom tennisen och hur du kom in på tränarbanan? 

Jag började spela tennis i Lilla Edets TK när jag var 9 år gammal. Jag tränade och tävlade frekvent tills jag var 15 år gammal då jag valde att avta tävlandet och trappa ner på tränandet, men ville absolut inte sluta med sporten. I samma veva började jag hjälpa till mer i hemmaklubben och ville inom kort också börja som tränare. Jag gick plattformen när jag då va 15 år gammal och därefter fortsatte jag jobba på och kände att jag ville satsa på att vara tränare och även verksam på andra håll inom sporten. Jag fortsatte utbilda mig, jobbade på i olika klubbar på timmar och hjälpte till på både läger och aktiviteter (både i klubbarna och på regional nivå). När jag tagit studenten var planen att direkt börja jobba heltid med tennisen. Jag jobbade till att börja med som timtränare i 3 olika klubbar Hösten 2017 och Våren 2018. Hösten 2018 flyttade jag sedan till Stockholm för att börja jobba på KLTK i deras juniorverksamhet. Sommaren 2019 valde jag att flytta tillbaka mot ”hemtrakterna” och jobbade under hösten åter timmar i 2 klubbar + läste specialidrottskurser på distans. Till januari 2020 började jag som huvudtränare i Vänersborgs Tennisklubb där jag är verksam idag.

– Olivia, varför älskar du tennis?

Tennis är en sport med variation, på så många sätt! Spelet är varierat och aldrig sig likt, vare sig det är match eller träning, singel eller dubbel, teknik eller taktik och många slag att välja på. Tennisen vänder sig till alla åldrar och är anpassningsbar till vilken nivå man än är på. Dessutom är tennisen en individuell idrott där du får möjlighet till att lära känna nya människor på många olika sätt. Som spelare, ledare och funktionär genom läger, tävlingar, evenemang med mera, på olika plaster runtom i landet (och även i världen).

– Om du fick förändra en regel inom tennisen, vilken skulle du ändra på och varför?

Detta vänder sig då främst till Svenska Tennisförbundet (ingen generell regel gällande själva spelet). Att det borde vara mer obligatorisk med domare i yngre åldrar på alla nivåer av turneringar. De har fullt upp med sitt spel och har ofta svårt att hålla koll på både regler och poängräkning samtidigt (trots att de egentligen kan det). Detta är självklart en resursfråga men jag tror det hade underlättat för många!

– Det pratas om att den mentala biten i tennis är extremt viktig. Ge ditt bästa förslag på hur man kan få in mental träning i själva tennisträningen på banan? 

Skapa spelövningar med situationer där det mentala ställs på prov. Även att aktivt prata om känslor och tankar, både i grupp och individuellt. Det är okej att känna/tänka på ett vis, men hur ska vi agera för att förändra eller förstärka ett specifikt beteende för vår tennis skull (och även för individens välmående i sin helhet).

– Du har jobbat både i lite mindre klubbar och större så som KLTK. Vilka är de största skillnaderna mellan att jobba i en mindre och en större klubb?

I mindre klubb blir man som tränare ibland lite ”allt-i-allo” samtidigt som man ska ta hand om tennisbiten, exempelvis inhandling av saker till kiosken, byta soppåsar om de är fulla, ta hand om banorna (inne och ute) med mera, medan i en storklubb finns det folk som gör detta och du kan fokusera helt på tennisen. I större klubb har du fler kollegor att bolla med vad gäller utveckling, planering och kommande aktiviteter/tävlingar medan i en mindre klubb kanske du har ett antal timtränare som du bara träffar vid sina arbetstimmar och kan ta hjälp utav vid olika tillfällen men som inte finns med dig däremellan. I mindre klubb är förutsättningarna också större till att träffa de flesta i klubben (föräldrar, spelare och övriga hjälpsamma) då man oftast kommer i kontakt med dem vid något tillfälle då och då, medan i en stor klubb finns också såklart den möjligheten men oftast är det mer uppdelat där till vilken spelarkategori man jobbar med.

– Om du ska ge ditt bästa träningstips till en äldre motionär som vill ta sin tennis till nästa nivå, vad skulle det vara?

Spela på egen hand med olika spelare. Tänk på rörelsen på banan, är bollen igång ska kroppen va igång. Våga tävla, spela något inom klubben eller testa en motionstävling, tävling ger stor utveckling och perspektiv.

– Vilket racket använder du och varför?

Jag spelar med Speed S Graphene 360 +. Detta är ett väldigt trevligt rack att både spela med och arbeta med. Ett bra allround-rack som passar alla delar utav tennisspelet 

Namn: Ola Thorkelsson
Klubb: Ystad Tennisklubb
Ledarfilosofi: “få alla spelare att längta till nästa träning och/eller match oavsett ambitionsnivå”

Novak Djokovic har inlett det här året strålande! Förblir han obesegrad hela 2020?

Får han vara skadefri tror jag absolut han kommer fortsätta på samma strålande sätt. Han har en otrolig förmåga att alltid komma tillbaka och vinna de viktiga poängen när matcher står och väger.

Vilket Headracket använder du och varför?

Extreme MP. Tycker det är ett rack med skön känsla och kontroll i volleyn och bra fart i topspin slagen.

Nu när proffstourerna är inställda på grund av Corona, vad är ditt tips till hur vi ska släcka vår tennistörst när vi inte kan se proffsmatcher live längre?

Finns ju ett stort arkiv av matcher som spelats tidigare så det är bara att välja och njuta av dessa istället tillsvidare.

Det pratas om att den mentala biten i tennis är extremt viktig. Ge ditt bästa förslag på hur man kan få in mental träning i själva tennisträningen på banan?
Ständigt jobba med att visa ett positivt kroppspråk och att försöka få spelarna att ta med sig en positiv detalj inför varje poäng.

Om du fick förändra en regel i tennis, vilken skulle du ändra på då och varför?
Ta bort omserve vid nätrullare på serven, utan istället fortsätta poängen så länge serven är i serverutan.

Namn:Philip Cassel

Ålder:27 år

Arbetsroll:Klubbchef i Söndrums TK

Kan det vara en av landets yngsta klubbchefer vi här porträtterar? Philip Cassel är en äkta tennisentusiast som testat vingarna inom andra områden men hittat tillbaka till tennisen och insett att det är det här han älskar mer än något annat. Läs om Philips utmaningar med bantider i Söndrum och vad han tror är viktigt att få in mer i den dagliga juniorträningen. 

Av: Linus Eriksson

Berätta lite om dig själv. Vem är du och din bakgrund?

Philip Cassel och är 27 år. Har spelat tennis sen jag var cirka sju år så man kan väl säga att det är något sorts av 20 års jubileum i år. Jag bor i Halmstad just nu med min sambo och min nu 4 månader gamla valp Yoda. Jag har som sagt spelat tennis ett tag. Jag började lira i Kungsängens TK uppe i Stockholm för att senare vid 12 års ålder flytta till Göteborg och börja i Pixbo TK. Gymnasiet gick jag på Katrinelund, på tennisgymnasiet, där jag fick spela väldigt mycket tennis men även läsa idrottspsykologi, något som jag verkligen gillade. Efter tre år på gymnasiet kände jag inte direkt för att plugga mer, därav blev det inget college för mig. Däremot fick jag chansen att flytta ner till Tyskland och lira i deras serie under ett halvår, något som verkligen var en upplevelse. Lirade div. 1 för Kungsbacka TK under en kort period men kände efter ett tag när jag hade varit hemma i Sverige igen att motivationen för så pass mycket träning och tävling inte längre fanns där. Jag började stå lite på banan som tränare istället, men fick upp intresset för studierna igen och sökte till Halmstad Högskola och den idrottsvetenskapliga linjen med inriktning psykologi. Efter tre år på högskolan så började tankarna komma tillbaka till tennisen och jag sökte en tjänst som tränare på heltid i Söndrums TK som jag senare fick och där är jag väl egentligen idag, fast klubbchef för klubben. Jobbar tillsammans med min kollega Jonas Ronnhagen som tidigare har spelat i klubben under många år.

Vad gör att du trivs så bra som tennistränare?
Tennis är något som man lever, i alla fall jag. Jag älskar att titta på tennis, spela tennis och lära ut tennis. Det är nog därför jag blev tennistränare. Utvecklingen och glädje är något som jag verkligen brinner för att se hos mina elever, det spelar egentligen ingen roll om man tränar en gång i veckan eller om man kommer hit varje dag. Så länge alla mår bra av att komma hit och känna att man utvecklas som spelare samt som människa så tycker jag att jag har lyckats med mitt jobb. Glädjen till tennis är vad som motiverar mig, att få dela med mig av lite halvnördiga analyser med min kollega Jonas när vi har sett Federer torska mot Thiem eller när vi själva har lirat någon seriematch i helgen. Sen att få träffa alla spelare varje dag är något som jag verkligen älskar, att få se dem hålla på med något som jag tycker är lika roligt och att känna glädjen/besvikelsen när man vinner eller förlorar matcher.

Vad är talang för dig?
Otroligt svår fråga det där med talang…men jag skulle väl säga någon som har det lilla extra. Sen behöver det nödvändigtvis inte vara att man har snyggast forehand eller bäst serve. Det kan lika gärna handla om den som vill mest och aldrig ger upp. Att ha suget att efter ha förlorat en match, vilja gå ner och göra det bättre. Eller att aldrig vara riktigt nöjd, att även fast man kanske har vunnit mot någon som man inte trodde eller tar hem en turnering, att fortfarande vara sugen på att utvecklas och bli bättre. Det kanske jag skulle säga är någon typ av talang som jag tror väldigt få numera besitter…

Vad har du ändrat uppfattning om som tränare de sista åren?
Något som jag tror de flesta tränare ser i sina hallar, att det spontana spelet kommer inte alls lika mycket som förr. Att det är väldigt mycket som ska vara uppstyrt hela tiden och mer och mer försvinner lekfullheten med sporten. Sen tror jag mycket på det mentala, att vi måste börja få in tidigt hur man ska tänka eller hur man KAN tänka för att hjälpa sig själv under svåra situationen under träning/match.

Berätta lite om Söndrums verksamhet, vad är era styrkor och vad ni står inför för utmaningar?

Söndrums TK har en fin verksamhet som hela tiden växer…men tyvärr är den fortfarande långt ifrån sina glansdagar då många SM-guld och liknande hämtades hem till klubben. Men vi jobbar på att försöka jobba upp klubbkänslan samt få fler att komma hit och hänga och spela mer tennis. Våra styrkor är att vi ha en fin hall med 5 innebanor, 5 stycken utebanor och många möjligheter att spela tennis på. Men tyvärr är det inte vi som äger hallen eller innebanorna, då det är en ekonomisk förening som äger allt. Så det blir tyvärr en liten pengafråga när det kommer till att spela tennis, något som jag har från start försökt att jobba bort och ändå har fått rätt många timmar där iaf juniorerna får träna och spela gratis med varandra. Det är väl lite det som är vår största utmaning också, då vi endast kan ha träningar fram till 19 de flesta dagar då det fylls på med abonnemang sen…men som sagt man får vara glad över de timmar vi har och göra det allra bästa av dem.

Hur förkovrar du och utvecklar du dig som tränare?

Jag försöker att hänga med på så mycket som jag hinner med tränarseminarium och utbyten mellan klubbar. Men det är också svårt när man har en valp där hemma som kräver mycket tid samt en underbar sambo som förtjänar mycket credd för allt hon gör.

* Vad är ditt mål som tränare i?
Jag har lite mål vart jag vill med Söndrums TK och hur utvecklingen ska försöka öka här med fler spelare samt kanske en till tränarkollega. Sen personliga mål är något som jag jobbar med hela tiden. Några långsiktiga personliga mål som tennistränare har jag nog inte satt än, jag försöker göra varje dag, varje träning, varje minut så bra som möjligt.

* Vilket rack använder du och varför?

Jag spelar just nu med Head Prestige MP då jag älskar den ramen. Jag har alltid gillat tätsträngade racketar. Men nu de senaste månaderna har jag även börjat lira mer och mer med den nya Gravity som jag helt och hållet har börjat älska att spela med. Får en otroligt skön träff med Gravityracket och gillar den smala ramen samt att det är ett riktigt schysst rack rent designmässigt.

Namn: Emil Holmgren

Född: 1992

Arbetsroll: Klubbchef i Växjö TS

Berätta lite om dig själv och din bakgrund?

Jag är född och uppväxt i Falun och gick på tennisgymnasiet där. Då jag aldrig var någon riktig stjärna på att spela började jag att engagera mig i klubbverksamheten och jobbade väldigt tätt tillsammans med Mattias Pennonen och Toni Gustafsson. Framförallt med deras futuretävling och som styrelseledamot från året jag fyllde 18 år. Då min Sport Management-utbildning på Högskolan Dalarna inte hade någon praktik inplanerad fixade jag detta själv i Falu TK. Jag spenderade nog mer tid där än på skolan under studieåren och det blev några väldigt långa dagar, något jag lärde mig extremt mycket av och jag är väldigt tacksam för det. Samtidigt som detta dömde jag en hel del Swedish Open, Stockholm Open, Davis Cup och Fed Cup till exempel. Efter examen (2015) flyttade jag till Stockholm och arbetade med Kings of Tennis heltid under ett år, efter det flyttade jag till Växjö då jag har flickvän här sedan fem år tillbaka. Jag valdes in i styrelsen relativt snabbt och januari 2018 blev jag anställd som klubbchef.

Du gick med i styrelsen både i Falu TK och i Växjö TS i relativt ung ålder. Vad berodde det på?

Jag tror det beror på att jag har engagerat mig och visat att jag vill och kan ta ansvar. Det är något jag verkligen kan rekommendera juniorer i samma ålder, även fast man inte vill jobba med tennis senare i livet är det en väldigt bra erfarenhet och bra för CV exempelvis.

Hur är det att vara klubbchef i en klubb med så stark tradition? Är det en börda i och med många åsikter om hur man ”ska göra” eller är det en styrka att man har framgång så tungt inpräntat i väggarna?

– Svårt att svara på. De flesta från ”den gamla goda tiden” är inte så inblandade i det dagliga arbetet. Men jag har väldigt bra bollplank i ”Fidde” Rosengren, Tuomas Heinonen, Åke Magnusson och många andra. Annars väljer jag nog att se historian som en styrka, det är ett fint varumärke, Växjö TS.

Hur mår Växjö TS idag som förening? 

 – Jag skulle säga att föreningen mår bättre än på länge. Sedan jag kom in för 18 månader sedan har det skett en hel del ändringar som kanske inte syns utåt, men som underlättar för oss internt. Byte av bokningssystem, kassasystem, lönesystem och så vidare. Våra största utmaningar framöver är nog upprustning av Strandbjörkshallen samt hitta ett sätt för att få fram fler juniorer som gillar att tävla och träna.

Varför finns Växjö TS?

– I grunden finns Växjö TS för att erbjuda tennisspel till barn och vuxna i Växjö-området med omnejd. Det är viktigt att komma ihåg det. Vi har cirka 650 medlemmar, varav 50 är tävlingsspelare. Det blir väldigt ofta att man enbart pratar om dessa 7 %. Jag tror på en mix där det finns en hög trivsel och folk vill vistas i hallen, samtidigt skapa en miljö där juniorer känner sig motiverade och har så bra förutsättningar som möjligt för att bli duktiga på tennis. Jag personligen vill känna att jag alltid har möjlighet att utvecklas och känna att jag blir bättre på mitt jobb. Det är en väldigt bred tjänst där man förväntas kunna det mesta, så det är nog en kostym man får växa in i med tiden. I framtiden ser jag mig inte nödvändigtvis i en klubbchefsroll, men förhoppningsvis med någon koppling till idrotten och allra helst tennis, kanske i förening eller förbund.

Vad brinner du personligen för?

Vilken tycker du är den största missuppfattningen/myten inom tennisen som många tror på?

– Att det är en ”rikemanssport”. Att bara spela tennisskola en gång i veckan är inte särskilt dyrt i de flesta klubbar och du kan ha samma racket relativt länge. Sedan är det en helt annan diskussion om du är en familj med tre barn som åker runt i landet och tävlar. Men rent generellt som ”breddsport” eller motionsform är tennis inte alls särskilt dyrt. Samt att det sjunde gamet skulle vara så viktigt, jag säger nionde.

Jag vet att Växjö ända sedan jag var junior alltid har förespråkat eget spel mycket, något som tex Fidde Rosengren också talar sig varmt om. Är det något som klubben fortfarande anser värdefullt och viktigt för juniorerna?

– Absolut. Sedan beror det ju helt på vad man gör under den spontantimmen. Sitter man och kollar mobilen halva timmen och står stilla och slår i mitten till varandra resten av tiden tror jag inte man blir särskilt mycket bättre. Jag hoppas vi kan få till att juniorerna åker till hallen och spelar match mot varandra, och hatar att förlora. Man vill se lite eld i ögonen även när det inte står en tränare och glor.

Vilket tennisracket använder du dig av och varför?

– Jag har tidigare spelat med Radical men har sedan förra året HEAD Speed MP. Väldigt nöjd med den då jag haft problem med handen innan och det blir en mjuk och skön bollträff. Sen att det är det snyggaste racketet på marknaden skadar ju inte.

Fem Head-tränare har fått svara på några frågor om sommarens tennis samt vilka dem tror vinner Wimbledon:

• Vilket är ditt egna bästa sommartennisminne?
• Vad ser du fram emot den här sommaren tennismässigt?
• Vilket är ditt bästa tips till en junior inför sommaren?
• Vilket är ditt bästa tips till en veteranspelare inför sommaren?

Henrik Nilsson, Pixbo Tennis

Chefstränare

Novak Djokovic och Kiki Bertens

• Kanske inte det bästa minnet men ändå en story jag minns med ett leende. I mitten av 90-talet arrangerade vi en sommartourtävling i Pixbo. När tiden för sign-in i kvalet var över saknades en spelare så jag hoppade in. Med lånat rack och “göraiordninggrusbanorskorna” lottades jag mot en haussad 18-årig norrman. Jag minns att han gjorde entré med nio nya Princeracketar och matchande kläder och skor. Där och då bestämde jag mig för att spela riktig gristennis. Max tre poäng i matchen gick fyra gånger över nät. Inga namn nämnda med efter 45 minuter kändes nog resan tillbaka till Oslo halvtung.
• Ser fram mot att åka med 16 stycken 9-14-åringar till Kolleviksspelen i Karlshamn. Vinsterna med en sådan resa är många. Aktiva barn, gemenskap och matchmoment för att nämna några.
• Mitt bästa tips till juniorerna inför sommaren är att hålla i racket så mycket det bara går, helst varje dag. Det spontana tennisspelandet gör skillnaden.
• Till veteranerna blir rådet att hålla i racket lagom mycket. Sommarträningen gör skillnad så länge kroppen håller. Sommaren och ledig tid är bästa tiden att träna alternativt.

Caxton Njuki, Caxton Sports Management / Tennis Öst

Professionell tenniscoach/egen företagare

Novak Djokovic och Ash Barty

• Mitt bästa är när jag och mina kompisar kunde tillbringa flera timmar på tennisbanan. När vi blev hungriga åt vi matsäck som vi hade med oss och sen så spelade vi vidare. Sen kommer jag i håg alla resor som jag gjorde med tenniskompisar till olika tävlingar utan föräldrar. En favorit var Blå Jungfruspelen i Oskarshamn där vi bodde i scoutgården ca 200 meter från tennishallen.
• Jag ser fram emot att följa mina tennisspelare på Next Generation i Båstad dit två kvalificerat sig i 13 årsklassen. Tuva Fredriksson Norrköping TK och Alexander Engholm Södertälje Padel TK. Träningsmässigt så händer det mycket under sommaren när de får så mycket tid att träna själva. Så det ska bli kul att se hur mina spelare utnyttjar sommaren till att utvecklas ytterligare en nivå.
• Mitt bästa tips är att tävla och träna mycket. Ta helt enkelt vara på möjligheten nu när du har 7-8 extra timmar till att utveckla din tennis. Den tiden som lagts på skolan kan läggas utan problem på att utveckla sin tennis. Jag tänker mig att försöka träna två pass om dagen. Gå att kombinera tennis och fys, hälsa på kompisar och ordna ett träningsläger. Åk i väg och tävla och få erfarenheten av att vara på resande fot i 2-3 veckor. Det är nyttigt eftersom det är det livet som ett tennisproffs har framför sig.
• Jag skulle säga att verkligen försöka få till mycket matcher och utbyten. Kanske också kan vara bra att få lite hjälp med tekniken av en tränare för att kunna nöta lite extra eller utveckla taktiken eftersom duellerna blir längre på gruset.

Per Henricsson, Tennis stockholm

Regionstränare

Roger Federer och Petra Kvitova

• Mitt bästa sommarminne inom tennisen är 1980 då jag första gången vann 11 års klassen i Kalle Anka Cup´s Sverigefinal i Båstad. Min bror Anders vann samtidigt 15 års klassen.
• Jag ser fram emot att följa alla Stockholmsspelare i deras tävlingsspelande under sommaren.
• Att passa på och utnyttja möjligheten att träna och tävla så mycket som möjligt. Sommaren är ett utmärkt tillfälle att få tillgång till bantider på våra grusbanor i landet och därmed få en stor dos av träning.
• Anmäl er till Veteran SM i Båstad. En stor tennisfest för veteraner.

Bo Silén

Roger Federer och Sloane Stephens

• Bra sommarminnen blir när jag som junior  tillsammans med kompisar “hängde” vid tennisbanorna, anordnade lite småtävlingar och även spelade fotboll, mm
• För min egen del tänker jag i sommar delta i en del veterantävlingar och i övrigt koppla av !
• Ett bra tips till en junior kan vara att spela mycket tennis med kompisar, men även försöka spela med seniorer som har mycket att ge sparringmässigt. Glöm inte lagsporter för att träna upp förmågan att samarbete med andra.
• Allt fler veteraner har spelat allt mindre utomhus och del spelar inte alls. Så ut och spela tennis utomhus där det blir en annan upplevelse av sporten.

Tryggve Ehnberg, KLTK

Roger Federer och Angelique Kerber

• Bästa sommartennisminne när Magnus gustafsson vann Swedish Open 1998
• Jag ser fram emot att spela på grus i Sverige och Finland
• Bästa tips för juniorer blir att fokusera på att titta på bollen och hålla den i spel.
• För veteraner, använda slice och stoppbollar

#framårförflerirörelse

Ni har säkert sett honom i tennishallar lite både här och där. Men vem är egentligen  Per Henricsson och vad har han för bakgrund inom tennisen? Varsågod, lär känna Tennis Stockholms regionstränare in på bara skinnet!

Av: Linus Eriksson

Berätta kortfattat vem du är och var du arbetat tidigare samt nu?

Per Henricsson, 49 år, bosatt i Tyresö. Jobbat som chefstränare 1994-2002 och Sportchef 2004-2015 i Trollbäckens TK. 2002-2004 hade jag anställning på SvTf som tränare på Rig Båstad samt åldersansvarig för F18. Sedan 2015 är jag anställd som Regionstränare i Tennis Stockholm.

Innan tränarkarriären spelade jag sju år som proffs och var som bäst rankad 190 i världen (singel) och 60 i världen (dubbel) Främsta meriter som proffs var 3 Challenger singel titlar i Hangö, Knokke och Budapest samt 2 ATP titlar i dubbel, Aten och Swedish Open.

Berätta lite om din roll på Tennis Stockholm och vad den innebär?

Som Regionstränare i Tennis Stockholm är jag ansvarig för barn och ungdomsverksamheten. I stort innebär det att jag jobbar med planering och genomförande av regionens träning och tävlingsarrangemang.   

Vad är du mest nöjd med vad du åstadkommit sen du började jobba på förbundet?

Jag tycker att vi har jobbat fram en bättre struktur i barn och ungdomsverksamheten där vi följer en röd tråd i spelarens utveckling. Bland annat har vi förbättrat träningsmöjligheterna för Stockholms tävlings- och elitspelare genom fler gemensamma träningar. Jag har också en positiv känsla i hur vi fått en utökad och bättre kontakt med klubbarna och tränarna i regionen.

Vad är era utmaningar och vad ser du fram emot att utveckla under 2019?

Vår stora utmaning nu och framåt är att ha en ekonomi som tillåter våra satsningar och behov. Målet som vi har under 2019 kommer vara att fortsätta utveckla och stärka vår röda tråd i verksamheten och det kommer vara möjligt om vi lyckas stärka våra ekonomiska resurser.

Vad är det roligaste med att arbeta inom regionen?

Fördelen med mitt arbete i Tennis Stockholm är att jag får träffa massa intressanta klubbar, tränare, spelare som ger mig inspiration och glädje.

Du hade själv en stark spelarkarriär. Berätta lite om den och vad du har för nytta av den när du själv är coach nu?

När man säger spelarkarriär så är det lätt att börja berätta från dagen man blev proffs. Jag tycker det är viktigt att berätta hela tennisresan. För mig började min spelarkarriär vid 6 års ålder i Trollbäckens TK. Jag gick igenom klubbens minitennisskola, tenniskola, utvecklingsgrupp och hamnade till slut i en tävlingsgrupp. Samtidigt som denna resa pågick så formades jag till en spelare som var stolt att få tillhöra och representera min klubb. Att deltaga i klubbtävlingar och andra klubbaktiviteter var för mig en självklarhet. Resan gick bra och mina framgångar som junior var stora. Jag blev uttagen till regionslag, landslag och fick göra resor som gav mig väldigt mycket lärdom och erfarenhet på och utanför tennisbanan. 

Vid 14 års ålder slutade jag med mina andra sporter, fotboll, handboll. Jag valde då att satsa på min tennis som jag tyckte var roligast. Efter grundskolan sökte jag Tennisgymnasiet i Båstad. Hade genom min uppfostran och erfarenhet av eget resande lätt att flytta ifrån hemmet och ta hand om mig själv Båstad. I Båstad fanns en fantastisk träningsmiljö med många spelare som hade samma mål som mig och vi sporrade varandra varje dag i träningen. Som en av de bättre juniorerna i Europa och världen fortsatte min resa till herrtennisens Satelite tour (nuvarande future nivå). Med bra resultat och högre ranking klev jag snabbt ur denna nivå för att kriga vidare på challenger och ATP nivå. En kombination av ryggproblem och högre ranking i dubbel gjorde att jag efter några år valde att satsa endast på dubbelspelet. Ett val man idag ångrar när man tittar tillbaka. Varför tog man istället inte hand om sina ryggproblem för att kunna fortsätta spela singel? Dubbelspelet gick ändå bra och jag spelade alla de stora tävlingarna i världen. Dock var man som dubbelspelare inte värd mycket på den tiden och man kunde känna det från organisationer och tävlingsarrangörer. Min sista tennisresa blev till Palermo ATP. Min dubbelpartner hade signat in oss på plats, allt var lugnt och jag satte mig på flyget till Italien. Hade dock en konstig känsla i magen och ringde då vid mellanlandning i Milano för att checka läget. Det visade sig att en annan tävling hade varit så tuff så många team hade i sista stund ringt och signat in i Palermo, och vi var inte med i tävling. Blev en god pasta på flygplatsen och sedan flyg hem till Stockholm för att avluta min spelarkarriär!

Fortsatte dock många år till att spela seriespel för min klubb.

Skulle avsluta med och säga att hela min spelarkarriär (+ tränarkarriär) och de lärdomar och erfarenheter jag fått med mig har till stor del format och präglat mig till den tränare jag är idag. Denna kompetens bank har jag nytta av och använder i min coach roll idag.

Det är en ständig diskussion hur viktigt det är att en coach själv har varit spelstark, vad tycker du själv i den frågan? Hur viktigt är det och vilka fördelar finns det?

Först anser jag att alla tränare ska kunna visa hur man utför slag och rörelse tekniskt rätt. Sedan om man ska vara väldigt spelstark, beror inte det på vilket nivå av spelare/elever som man jobbar med? I tennisskolan eller vuxentennis tror jag det är viktigare att ha andra kompetenser än att vara främst spelstark. Börjar man prata elitspelare så tror jag definitivt inte att en hög spelstyrka och stor erfarenhet av tävlingstennis är till en nackdel som tränare. Kan man dessutom komplettera detta med andra kompetensområden som är viktiga för att utveckla elitspelare så är det toppen.

Jag tycker det är en onödiga fråga som ofta kommer upp. Det handlar i grund och botten om att besitta styrkorna som krävs på den nivån man jobbar med, och alla tränare har olika spetskompetenser. Det finns tränare på proffstouren som inte är spelstarka men som är oerhört kompetenta inom andra områden.

Du har varje vecka flertalet av Stockholms bästa spelare i gymnasieåldern och uppåt på banan, vad kan du se för bitar som vi generellt ligger bra till på samt vad som behöver jobbas med och förbättras?

Ett kort svar på frågan skulle kunna vara att vi är bra på mycket men kan bli bättre på allt + lite till. Jag saknar fler spelare som vågar gå mot strömmen och vara ”proffsiga i vardagen”, dvs sköta sina förberedelser till fullo, göra varje träningspass med bästa kvalitet och förstå att detta arbete måste utföras så varje dag/vecka/månad/år.

Vad har du själv för mål- och drömmar med din egen tränarkarriär framåt?

Jag trivs oerhört bra med min roll idag och försöker hela tiden vara öppen och lyhörd för att ta till mig nya kunskaper och idéer som kan förkovra mig som tränare. Jag vet inte om jag har några stora drömmar med min tränarkarriär framåt? Skulle i sådana fall vara att få möjligheten att prova på tränaryrket i ett annat land eller åka på touren med någon spelare.

Finns det någon ”vald sanning” du uppfattar att många far med som du inte håller med om?

Det här med att man måste spela med en som är bättre än dig själv eller äldre än du är. Det är inte alltid bättre att träna med någon som är spelstarkare än dig själv. Det viktigast måste ju vara att träna på att utveckla sig själv och sitt spel genom att genomföra träningen på ett så bra sätt som möjligt oavsett vem man tränar med? Vem man bör träna med och spela mot beror till stor del på vad man vill jobba med – vill man träna sitt offensiva spel är det ju bättre att träna med någon lite sämre så man kan jobba på att liva in i banan och möta bollen.  

Vilket racket använder du och varför?

Jag spelar med Head Insticnct MP. En skön och hjälpande racket i mitt tränarjobb på banan.

Namn: Måns Engström

Ålder: 18 år

Racket: Head Speed

Måns Engström började spela tennis på Ekerö Tennisklubb. Han fastnade för sporten eftersom många av hans kompisar spelade och tränarna i klubben fick hans intresse att stiga i höjden.

• Det var bra sammanhållning i klubben, säger Måns. Eftersom det var en liten klubb så kände alla varandra, och eftersom det ordnades många läger och tävlingsresor så kände man sig hela tiden inspirerad och motiverad. Egentligen var jag inte jättebra, hade lite för mycket temperament, men höll en okej nivå ändå.

Nu så har Måns bytt sida av nätet och är tränare själv fast i Smedslättens LTK. Han började även tränarkarriären på Ekerö med lördagstennis, men sen i höstas är han i Smedslätten och arbetar med både barn och vuxna.

• Det är väldigt socialt, både på och utanför banan eftersom det är många tränare som jobbar i klubben.

Roligast tycker han det är att lära ut nya saker och när han kan vara med och spela själv.

• Min mentor är Jonas Tydén som var min tränare och nu är sportchef i Smedslätten. Men jag lär mig något av alla jag jobbar ihop med klart. 

Måns tror att det är ett yrke han vill hålla på med i framtiden men har inte bestämt sig helt än. Roligast tycker han det är att jobba med vuxna än så länge där en av favoritövningarna är “vinnaren står kvar” där man lägger upp en fyrkant i mitten av banan där man inte får träna.

• Det brukar oftast bli mycket skratt samt att dem får träna på att använda banans storlek och bredda spelet.

Måns spelar själv med racket HEAD Speed.

• Jag tycker HEAD ger mig bäst kontroll, vilket jag behöver i mitt spel, avslutar Måns. 

Tränarporträtt Richard Wagi, danska tennisförbundet

Berätta om dig själv och din bakgrund?

Jag började spela tennis som 7-åring i Rimbo TK som ligger i Roslagen. När jag var 11 år började jag spela tennis i Salk och tillhörde topp 10 i Sverige tills jag var 16. Min tränarbakgrund ser ut som så att jag startade jobba som tränare på helger på Stockholm Tennis Academy samtidigt som jag jobbade som säljare. Efter det började jag jobba på timmar i Mälarhöjden under en kortare period, men jag kände att jag ville utvecklas och hade glöden och viljan för att jobba heltid, och sökte mig då till Oskarshamn där jag jobbade som chefstränare under två år innan jag flyttade till Köpenhamn och började min anställning på danska tennisförbundet i september 2018.

Varför jag ville bli tränare är ganska enkelt. Jag har alltid älskat tennis, både att se på och spela. När jag under min tid som säljare lade ner mer tid på att kolla på tennis både på tv och Youtube kände jag att det är ju detta jag vill göra och sa upp mig ganska omgående utan ett klart tränarjobb och satsade allt på det. Jag gillar även tanken att man kan försöka forma bra människor både på och utanför banan.

Det jag framförallt har lärt mig under åren som tränare är hur viktigt det är att hela tiden få både dig själv och spelarna motiverade till att göra sitt bästa. Det som fungerar bra med en grupp behöver nödvändigtvis inte fungera bra för en annan. Alla individer och gruppdynamiker fungerar olika och det är viktigt att vara på tårna för att anpassa träningen så den passar just den specifika gruppen/individen.

Hur är det att jobba på det danska tennisförbundet?

Att jobba på danska tennisförbundet ser jag som en bra erfarenhet för att få lära mig mer hur tenniskulturen fungerar i ett annat land än Sverige. Den största fördelen som jag ser det med att jobba på danska tennisförbundet är att vi delar idrottens hus i Bröndby som kontor med alla andra förbund i Danmark. Det gör de lätt att utbyta erfarenheter mellan olika idrotter.  Mitt jobb som klubbutvecklingstränare innebär att jag åker ut till klubbar som behöver ta nästa steg i sin utveckling och försöker hjälpa de med allt från träning till aktiviteter runt tennisen som kan generera nya medlemmar osv. Jag jobbar i tre klubbar samtidigt och är i samtliga klubbar minst en dag per vecka.

Skillnaden mellan danska och svenska systemet är svårt att svara på då jag jobbat här så kort tid. Min uppfattning är att Sverige ligger före på det mesta. Den största skillnaden jag har märkt av är hur de från tidig ålder mest fokuserar på poängspel/roliga övningar här medans jag upplever att i Sverige är vi duktiga på att först se till att teknik osv sitter innan vi börjar med annat. En stor skillnad är också att i Danmark anses tennisen vara en sommarsport vilket gör att de flesta mindre klubbar endast har utomhusbanor och måste slåss om tider i gympasalar med andra föreningar under vintrarna vilket såklart inte är helt optimalt.

Jag märker kulturskillnader i de att tennisen inte har en lika stark och fin kultur här som i Sverige. Som jag sa innan så blir det svårt för de mindre klubbarna när de inte har egna banor och bara får en tid i veckan i gympasalen då blir det i princip omöjligt för de juniorerna som vill spela att ha möjlighet att göra det och utvecklas i den klubben. Samtidigt är de något förbundet fokuserar mycket på att ändra kulturen från att det bara är en sommarsport.

Hur tänker du kring att jobba för dansk tennis och inte svensk?

Jag ser det inte som att jag inte jobbar för svensk tennis. Ambitionen är att jobba i Sverige en större del av mitt liv och nu samlar jag viktiga erfarenheter i ett annat land som jag sedan kan ta med mig till Sverige och på så sätt försöka förbättra svensk tennis.

Vad skulle du nu i efterhand säga är den stora anledningen till att du inte blev ännu bättre själv som spelare?

Det beror på många faktorer såklart. Jag tror att det är svårt att peka på en specifik sak och säga att det var därför jag inte lyckades. För att lyckas tror jag man behöver en perfekt match mellan allt klubb, tränare, spelare, föräldrar. Jag är nöjd med hur både klubb och tränare och föräldrar har hjälp mig i min tennis, men jag kan inte heller säga att det var en perfekt matchning på alla de punkterna. Om man bara ska se till  min insats så trodde jag när jag gjorde bra resultat som junior att detta kommer gå vägen hade aldrig några tvivel, även om tränarna ständigt förklarade för mig att de arbetet jag lade ner förmodligen inte var tillräckligt. I efterhand så känner jag att jag borde varit mogen och tagit till mig av den feedbacken och jobbat hårdare och insett att det var en extremt lång väg kvar, men det är lättare sagt än gjort för en junior. Jag hade inte skallen för det då helt enkelt.

Mitt råd till en lovande junior idag skulle vara att lyssna på dina tränare de har förmodligen rätt och är förmodligen tränare av en enkel anledning att de vill de bästa för samtliga sina spelare. Jag tycker också att det är viktigt att komma ihåg varför man spelar tennis för att det är kul får vi utgå ifrån. Se det inte som ett misslyckande om du inte när de resultaten du vill precis nu om du fortfarande har kul när du spelar, för då har du faktiskt uppnått det absolut viktigaste med din tennis redan, att ha roligt.  Vad det sedan leder till kan du inte veta men du har haft kul på vägen. Självklart måste man jobba otroligt hårt och vara seriös men tycker det oftast dras en felaktig gräns att man inte kan ha kul och skratta samtidigt som man är seriös, det ena utesluter inte det andra i den frågan.

Vad skulle du säga svensk tennis behöver bli bättre på?

Vad jag tror behöver bli bättre inom svensk tennis är möjligheten till utbildningar kontinuerligt. Jag skulle vilja att förbundet erbjöd utbildningar varje månad med olika fokusområden kost, mentalt, fysik osv. Man ska kunna utbilda sig minst två dagar per månad om intresse finns tycker jag.

Vad spelar du med för rack och varför?

Jag spelar med Head Prestige Pro för att den ger mig bra kontroll samtidigt som jag kan svinga på ordentligt utan att bollen flyger allt för mycket.

Berätta om din bakgrund och historia som tränare?

• Började som tränare -78 i en privat tennisskola i Solna. Sen dess har det varit mitt yrke inom olika föreningar i Stockholmsområdet.

Nuvarande uppdrag?

• Det är lite olika. Bland annat jobbar jag i Smedslättens LTK, hjälper Stockholms tennisförbund med olika saker och även lite inom svenska tennisförbundet.

Vad har du genomgått för utbildningar?

• De gamla stegutbildningarna, haha, och sen har jag gått lite olika småkurser med jämna mellanrum.

Vad fick dig att börja som tennistränare från början?

• Från allra första början var det att jag ville hålla på med idrott och tjäna pengar på det, men det som gjorde att jag fastnade för det var tävlingsbiten och att kunna följa spelare när de spelade matcher och att planera och träna utefter det. Det var det som satte igång det hela. Sen har jag ju med tiden förstått att det är många olika saker som spelar in när man arbetar i en tennisförening som jag inte tänkte på från början, men överlag tycker jag yrket har varit ungefär som jag tänkte mig när jag gav mig in på det.

Vad i tränaryrket brinner du mest för?

• Idag känner jag att jag brinner mest för utbildningsbiten, både för spelare och tränare. Sen så är det många saker som behöver bli bättre inom svensk tennis och det räcker inte att utbilda tränare såklart, men det är en bit jag känner för i alla fall. Jag känner att jag är lite pedagog, jag gillar att lära ut saker. Sen är det otroligt viktigt att skapa en bra miljö i klubbar för det är många klubbar på mindre orter som håller på att dö ut tyvärr.

Hur har tränarrollen förändrats under din karriär?

• I början höll man på med med det idrottsliga, idag är det så mycket mer! Allt från att städa banor, stränga racket med mera – det är en stor skillnad. Idag tjänar man såklart mer pengar som tränare, pengar som man behöver dra in så att säga. Man drar ju in pengar till sin egen lön. i början tjänade man inte så mycket pengar, vilket kanske bidrog till att man mer kunde fokusera på det sportsliga.

Hur har sättet att lära ut tennis på förändrats?

• Det har förändrats mycket vad gäller barntennisen. Jag gillar det nya play and stay, mycket men det är väldigt få som använder det på rätt sätt. Man kan säga att det överlag används från uruselt till dåligt. Kunskapen är för liten varför man ska träna på det sättet. Men jag tror mycket på idrottslig träning och rörelseträning. När jag var liten spelade jag otroligt mycket olika idrotter utan ledare, vi delade upp lag och sen körde vi. Idag idrottar barn inte lika mycket, klättrar inte lika mycket i träd och liknande, saker vår generation fick gratis, vilket gör att vi behöver förändra tänket kring hur vi tränar barn när de är yngre.

Vilka är de största utmaningarna svensk tennis står inför både närmsta tiden och i framtiden?

• Jag tror en stor del är miljö i klubbarna. Vi behöver locka med mer än bara den vardagliga träningen, det behövs fler aktiviteter utöver det. startar mer aktiviteter, måste locka med mer aktiviteter. Det här att barnen går på tennis en gång i veckan behöver vi komma runt, de ska träna tennis minst två gånger i veckan tycker jag. Och förstå att det inte är slagen, utan mer motoriken det handlar om. Att barnen får en allmän idrottslig grund i tidiga åldrar.

Du har varit verksam i och sett många olika klubbars upplägg och verksamheter, vad tycker du generellt man behöver förbättra för att hålla ”världsklass i vardagen”?

• Det är så få klubbar som har tillräckligt mkt aktiviteter och aktiviteter överhuvudtaget runt den ordinarie träningen. Många klubbar, bland annat i styrelser, vill mest få hallen att gå runt. Det är ett problem, att få hallen att gå runt och anställdas löner att fungera. Jag tror vi skulle behöva certifiera klubbar och tränare på något sätt för att säkerställa en högre kvalitet. Det är givetvis ganska stora resurser som krävs för att ex hålla träning för spelare i ett elitserielag eller på en hög nivå, då kan det vara svårt att hålla bra kvalitet och tider på barnträning om man vill ha både och.

Vilka egenskaper tror du är viktigast att en junior besitter för att kunna bli en riktigt bra

tennisspelare?

• Två viktiga egenskaper: vilja och speluppfattning. Det klart att mycket är genetiskt, men en spelare som inte är så motiverad när den är åtta år kan man få mer motiverad med tiden. Speluppfattning går att träna sig till till stor grad, det är en av egenskaperna man ska träna mycket i åldrarna mellan 7 och 10.

Vilka andra tränare har du sett upp mycket till och lärt dig mest utav?

• Då blir det utan tvekan Berndt Lundahl, en teknikguru som tränade Thomas Enqvist en gång i tiden när han var ung. Han lever inte längre, men jag brukar under TGU-kurserna jag håller i nämna hans namn, haha.

Hur vill du uppfattas som tränare på banan? Vilket sorts ledarskap vill du stå för?

• Den viktigaste grejen är att man är rättvis och ärlig. Man måste kunna säga till och markera när något inte är rätt, men man måste kunna skilja på person och handling. Man behöver få dem att förstå att jag kan bli irriterad på deras handling men jag tycker fortfarande lika mycket om dem som person. Men man måste våga säga till.

Vilket racket använder du?

• HEAD Prestige!