Category: Tränarporträtt (Page 1 of 2)

Emil Holmgren, klubbchef Växjö TS

Namn: Emil Holmgren

Född: 1992

Arbetsroll: Klubbchef i Växjö TS

Berätta lite om dig själv och din bakgrund?

Jag är född och uppväxt i Falun och gick på tennisgymnasiet där. Då jag aldrig var någon riktig stjärna på att spela började jag att engagera mig i klubbverksamheten och jobbade väldigt tätt tillsammans med Mattias Pennonen och Toni Gustafsson. Framförallt med deras futuretävling och som styrelseledamot från året jag fyllde 18 år. Då min Sport Management-utbildning på Högskolan Dalarna inte hade någon praktik inplanerad fixade jag detta själv i Falu TK. Jag spenderade nog mer tid där än på skolan under studieåren och det blev några väldigt långa dagar, något jag lärde mig extremt mycket av och jag är väldigt tacksam för det. Samtidigt som detta dömde jag en hel del Swedish Open, Stockholm Open, Davis Cup och Fed Cup till exempel. Efter examen (2015) flyttade jag till Stockholm och arbetade med Kings of Tennis heltid under ett år, efter det flyttade jag till Växjö då jag har flickvän här sedan fem år tillbaka. Jag valdes in i styrelsen relativt snabbt och januari 2018 blev jag anställd som klubbchef.

Du gick med i styrelsen både i Falu TK och i Växjö TS i relativt ung ålder. Vad berodde det på?

Jag tror det beror på att jag har engagerat mig och visat att jag vill och kan ta ansvar. Det är något jag verkligen kan rekommendera juniorer i samma ålder, även fast man inte vill jobba med tennis senare i livet är det en väldigt bra erfarenhet och bra för CV exempelvis.

Hur är det att vara klubbchef i en klubb med så stark tradition? Är det en börda i och med många åsikter om hur man ”ska göra” eller är det en styrka att man har framgång så tungt inpräntat i väggarna?

– Svårt att svara på. De flesta från ”den gamla goda tiden” är inte så inblandade i det dagliga arbetet. Men jag har väldigt bra bollplank i ”Fidde” Rosengren, Tuomas Heinonen, Åke Magnusson och många andra. Annars väljer jag nog att se historian som en styrka, det är ett fint varumärke, Växjö TS.

Hur mår Växjö TS idag som förening? 

 – Jag skulle säga att föreningen mår bättre än på länge. Sedan jag kom in för 18 månader sedan har det skett en hel del ändringar som kanske inte syns utåt, men som underlättar för oss internt. Byte av bokningssystem, kassasystem, lönesystem och så vidare. Våra största utmaningar framöver är nog upprustning av Strandbjörkshallen samt hitta ett sätt för att få fram fler juniorer som gillar att tävla och träna.

Varför finns Växjö TS?

– I grunden finns Växjö TS för att erbjuda tennisspel till barn och vuxna i Växjö-området med omnejd. Det är viktigt att komma ihåg det. Vi har cirka 650 medlemmar, varav 50 är tävlingsspelare. Det blir väldigt ofta att man enbart pratar om dessa 7 %. Jag tror på en mix där det finns en hög trivsel och folk vill vistas i hallen, samtidigt skapa en miljö där juniorer känner sig motiverade och har så bra förutsättningar som möjligt för att bli duktiga på tennis. Jag personligen vill känna att jag alltid har möjlighet att utvecklas och känna att jag blir bättre på mitt jobb. Det är en väldigt bred tjänst där man förväntas kunna det mesta, så det är nog en kostym man får växa in i med tiden. I framtiden ser jag mig inte nödvändigtvis i en klubbchefsroll, men förhoppningsvis med någon koppling till idrotten och allra helst tennis, kanske i förening eller förbund.

Vad brinner du personligen för?

– Jag brinner för att göra tennisen mer lätt-tillgänglig, till exempel genom Tennis på Gatan eller jobb med rullstolstennis till exempel. Jag tror att Sverige behöver hitta massor av nya tennisspelare, barn som vuxna. Sen brinner jag även för eliten också, däremot är jag inte rätt man för att ta fram en världsetta, långtifrån. Men om jag kan hjälpa spelare och ledare att skapa förutsättningar för detta är jag väldigt nöjd.

Vilken tycker du är den största missuppfattningen/myten inom tennisen som många tror på?

– Att det är en ”rikemanssport”. Att bara spela tennisskola en gång i veckan är inte särskilt dyrt i de flesta klubbar och du kan ha samma racket relativt länge. Sedan är det en helt annan diskussion om du är en familj med tre barn som åker runt i landet och tävlar. Men rent generellt som ”breddsport” eller motionsform är tennis inte alls särskilt dyrt. Samt att det sjunde gamet skulle vara så viktigt, jag säger nionde.

Jag vet att Växjö ända sedan jag var junior alltid har förespråkat eget spel mycket, något som tex Fidde Rosengren också talar sig varmt om. Är det något som klubben fortfarande anser värdefullt och viktigt för juniorerna?

– Absolut. Sedan beror det ju helt på vad man gör under den spontantimmen. Sitter man och kollar mobilen halva timmen och står stilla och slår i mitten till varandra resten av tiden tror jag inte man blir särskilt mycket bättre. Jag hoppas vi kan få till att juniorerna åker till hallen och spelar match mot varandra, och hatar att förlora. Man vill se lite eld i ögonen även när det inte står en tränare och glor.

Vilket tennisracket använder du dig av och varför?

– Jag har tidigare spelat med Radical men har sedan förra året HEAD Speed MP. Väldigt nöjd med den då jag haft problem med handen innan och det blir en mjuk och skön bollträff. Sen att det är det snyggaste racketet på marknaden skadar ju inte.

Fem tränare om sommaren

Fem Head-tränare har fått svara på några frågor om sommarens tennis samt vilka dem tror vinner Wimbledon:

  • Vilket är ditt egna bästa sommartennisminne?
  • Vad ser du fram emot den här sommaren tennismässigt?
  • Vilket är ditt bästa tips till en junior inför sommaren?
  • Vilket är ditt bästa tips till en veteranspelare inför sommaren?

Henrik Nilsson, Pixbo Tennis

Chefstränare

Novak Djokovic och Kiki Bertens

  • Kanske inte det bästa minnet men ändå en story jag minns med ett leende. I mitten av 90-talet arrangerade vi en sommartourtävling i Pixbo. När tiden för sign-in i kvalet var över saknades en spelare så jag hoppade in. Med lånat rack och “göraiordninggrusbanorskorna” lottades jag mot en haussad 18-årig norrman. Jag minns att han gjorde entré med nio nya Princeracketar och matchande kläder och skor. Där och då bestämde jag mig för att spela riktig gristennis. Max tre poäng i matchen gick fyra gånger över nät. Inga namn nämnda med efter 45 minuter kändes nog resan tillbaka till Oslo halvtung.
  • Ser fram mot att åka med 16 stycken 9-14-åringar till Kolleviksspelen i Karlshamn. Vinsterna med en sådan resa är många. Aktiva barn, gemenskap och matchmoment för att nämna några.
  • Mitt bästa tips till juniorerna inför sommaren är att hålla i racket så mycket det bara går, helst varje dag. Det spontana tennisspelandet gör skillnaden.
  • Till veteranerna blir rådet att hålla i racket lagom mycket. Sommarträningen gör skillnad så länge kroppen håller. Sommaren och ledig tid är bästa tiden att träna alternativt.

 

Caxton Njuki, Caxton Sports Management / Tennis Öst

Professionell tenniscoach/egen företagare

Novak Djokovic och Ash Barty

  • Mitt bästa är när jag och mina kompisar kunde tillbringa flera timmar på tennisbanan. När vi blev hungriga åt vi matsäck som vi hade med oss och sen så spelade vi vidare. Sen kommer jag i håg alla resor som jag gjorde med tenniskompisar till olika tävlingar utan föräldrar. En favorit var Blå Jungfruspelen i Oskarshamn där vi bodde i scoutgården ca 200 meter från tennishallen.
  • Jag ser fram emot att följa mina tennisspelare på Next Generation i Båstad dit två kvalificerat sig i 13 årsklassen. Tuva Fredriksson Norrköping TK och Alexander Engholm Södertälje Padel TK. Träningsmässigt så händer det mycket under sommaren när de får så mycket tid att träna själva. Så det ska bli kul att se hur mina spelare utnyttjar sommaren till att utvecklas ytterligare en nivå.
  • Mitt bästa tips är att tävla och träna mycket. Ta helt enkelt vara på möjligheten nu när du har 7-8 extra timmar till att utveckla din tennis. Den tiden som lagts på skolan kan läggas utan problem på att utveckla sin tennis. Jag tänker mig att försöka träna två pass om dagen. Gå att kombinera tennis och fys, hälsa på kompisar och ordna ett träningsläger. Åk i väg och tävla och få erfarenheten av att vara på resande fot i 2-3 veckor. Det är nyttigt eftersom det är det livet som ett tennisproffs har framför sig.
  • Jag skulle säga att verkligen försöka få till mycket matcher och utbyten. Kanske också kan vara bra att få lite hjälp med tekniken av en tränare för att kunna nöta lite extra eller utveckla taktiken eftersom duellerna blir längre på gruset.

 

Per Henricsson, Tennis stockholm

Regionstränare

Roger Federer och Petra Kvitova

  • Mitt bästa sommarminne inom tennisen är 1980 då jag första gången vann 11 års klassen i Kalle Anka Cup´s Sverigefinal i Båstad. Min bror Anders vann samtidigt 15 års klassen.
  • Jag ser fram emot att följa alla Stockholmsspelare i deras tävlingsspelande under sommaren.
  • Att passa på och utnyttja möjligheten att träna och tävla så mycket som möjligt. Sommaren är ett utmärkt tillfälle att få tillgång till bantider på våra grusbanor i landet och därmed få en stor dos av träning.
  • Anmäl er till Veteran SM i Båstad. En stor tennisfest för veteraner.

 

Bo Silén

Roger Federer och Sloane Stephens

  • Bra sommarminnen blir när jag som junior  tillsammans med kompisar “hängde” vid tennisbanorna, anordnade lite småtävlingar och även spelade fotboll, mm
  • För min egen del tänker jag i sommar delta i en del veterantävlingar och i övrigt koppla av !
  • Ett bra tips till en junior kan vara att spela mycket tennis med kompisar, men även försöka spela med seniorer som har mycket att ge sparringmässigt. Glöm inte lagsporter för att träna upp förmågan att samarbete med andra.
  • Allt fler veteraner har spelat allt mindre utomhus och del spelar inte alls. Så ut och spela tennis utomhus där det blir en annan upplevelse av sporten.

 

Tryggve Ehnberg, KLTK

Roger Federer och Angelique Kerber

  • Bästa sommartennisminne när Magnus gustafsson vann Swedish Open 1998
  • Jag ser fram emot att spela på grus i Sverige och Finland
  • Bästa tips för juniorer blir att fokusera på att titta på bollen och hålla den i spel.
  • För veteraner, använda slice och stoppbollar

 

#framårförflerirörelse

Lär känna Per Henricsson

Ni har säkert sett honom i tennishallar lite både här och där. Men vem är egentligen  Per Henricsson och vad har han för bakgrund inom tennisen? Varsågod, lär känna Tennis Stockholms regionstränare in på bara skinnet!

Av: Linus Eriksson

Berätta kortfattat vem du är och var du arbetat tidigare samt nu?

Per Henricsson, 49 år, bosatt i Tyresö. Jobbat som chefstränare 1994-2002 och Sportchef 2004-2015 i Trollbäckens TK. 2002-2004 hade jag anställning på SvTf som tränare på Rig Båstad samt åldersansvarig för F18. Sedan 2015 är jag anställd som Regionstränare i Tennis Stockholm.

Innan tränarkarriären spelade jag sju år som proffs och var som bäst rankad 190 i världen (singel) och 60 i världen (dubbel) Främsta meriter som proffs var 3 Challenger singel titlar i Hangö, Knokke och Budapest samt 2 ATP titlar i dubbel, Aten och Swedish Open.

 

Berätta lite om din roll på Tennis Stockholm och vad den innebär?

Som Regionstränare i Tennis Stockholm är jag ansvarig för barn och ungdomsverksamheten. I stort innebär det att jag jobbar med planering och genomförande av regionens träning och tävlingsarrangemang.   

 

Vad är du mest nöjd med vad du åstadkommit sen du började jobba på förbundet?

Jag tycker att vi har jobbat fram en bättre struktur i barn och ungdomsverksamheten där vi följer en röd tråd i spelarens utveckling. Bland annat har vi förbättrat träningsmöjligheterna för Stockholms tävlings- och elitspelare genom fler gemensamma träningar. Jag har också en positiv känsla i hur vi fått en utökad och bättre kontakt med klubbarna och tränarna i regionen.

 

Vad är era utmaningar och vad ser du fram emot att utveckla under 2019?

Vår stora utmaning nu och framåt är att ha en ekonomi som tillåter våra satsningar och behov. Målet som vi har under 2019 kommer vara att fortsätta utveckla och stärka vår röda tråd i verksamheten och det kommer vara möjligt om vi lyckas stärka våra ekonomiska resurser.

 

Vad är det roligaste med att arbeta inom regionen?

Fördelen med mitt arbete i Tennis Stockholm är att jag får träffa massa intressanta klubbar, tränare, spelare som ger mig inspiration och glädje.

 

Du hade själv en stark spelarkarriär. Berätta lite om den och vad du har för nytta av den när du själv är coach nu?

När man säger spelarkarriär så är det lätt att börja berätta från dagen man blev proffs. Jag tycker det är viktigt att berätta hela tennisresan. För mig började min spelarkarriär vid 6 års ålder i Trollbäckens TK. Jag gick igenom klubbens minitennisskola, tenniskola, utvecklingsgrupp och hamnade till slut i en tävlingsgrupp. Samtidigt som denna resa pågick så formades jag till en spelare som var stolt att få tillhöra och representera min klubb. Att deltaga i klubbtävlingar och andra klubbaktiviteter var för mig en självklarhet. Resan gick bra och mina framgångar som junior var stora. Jag blev uttagen till regionslag, landslag och fick göra resor som gav mig väldigt mycket lärdom och erfarenhet på och utanför tennisbanan. 

Vid 14 års ålder slutade jag med mina andra sporter, fotboll, handboll. Jag valde då att satsa på min tennis som jag tyckte var roligast. Efter grundskolan sökte jag Tennisgymnasiet i Båstad. Hade genom min uppfostran och erfarenhet av eget resande lätt att flytta ifrån hemmet och ta hand om mig själv Båstad. I Båstad fanns en fantastisk träningsmiljö med många spelare som hade samma mål som mig och vi sporrade varandra varje dag i träningen. Som en av de bättre juniorerna i Europa och världen fortsatte min resa till herrtennisens Satelite tour (nuvarande future nivå). Med bra resultat och högre ranking klev jag snabbt ur denna nivå för att kriga vidare på challenger och ATP nivå. En kombination av ryggproblem och högre ranking i dubbel gjorde att jag efter några år valde att satsa endast på dubbelspelet. Ett val man idag ångrar när man tittar tillbaka. Varför tog man istället inte hand om sina ryggproblem för att kunna fortsätta spela singel? Dubbelspelet gick ändå bra och jag spelade alla de stora tävlingarna i världen. Dock var man som dubbelspelare inte värd mycket på den tiden och man kunde känna det från organisationer och tävlingsarrangörer. Min sista tennisresa blev till Palermo ATP. Min dubbelpartner hade signat in oss på plats, allt var lugnt och jag satte mig på flyget till Italien. Hade dock en konstig känsla i magen och ringde då vid mellanlandning i Milano för att checka läget. Det visade sig att en annan tävling hade varit så tuff så många team hade i sista stund ringt och signat in i Palermo, och vi var inte med i tävling. Blev en god pasta på flygplatsen och sedan flyg hem till Stockholm för att avluta min spelarkarriär!

Fortsatte dock många år till att spela seriespel för min klubb.

Skulle avsluta med och säga att hela min spelarkarriär (+ tränarkarriär) och de lärdomar och erfarenheter jag fått med mig har till stor del format och präglat mig till den tränare jag är idag. Denna kompetens bank har jag nytta av och använder i min coach roll idag.

 

Det är en ständig diskussion hur viktigt det är att en coach själv har varit spelstark, vad tycker du själv i den frågan? Hur viktigt är det och vilka fördelar finns det?

Först anser jag att alla tränare ska kunna visa hur man utför slag och rörelse tekniskt rätt. Sedan om man ska vara väldigt spelstark, beror inte det på vilket nivå av spelare/elever som man jobbar med? I tennisskolan eller vuxentennis tror jag det är viktigare att ha andra kompetenser än att vara främst spelstark. Börjar man prata elitspelare så tror jag definitivt inte att en hög spelstyrka och stor erfarenhet av tävlingstennis är till en nackdel som tränare. Kan man dessutom komplettera detta med andra kompetensområden som är viktiga för att utveckla elitspelare så är det toppen.

Jag tycker det är en onödiga fråga som ofta kommer upp. Det handlar i grund och botten om att besitta styrkorna som krävs på den nivån man jobbar med, och alla tränare har olika spetskompetenser. Det finns tränare på proffstouren som inte är spelstarka men som är oerhört kompetenta inom andra områden.

 

Du har varje vecka flertalet av Stockholms bästa spelare i gymnasieåldern och uppåt på banan, vad kan du se för bitar som vi generellt ligger bra till på samt vad som behöver jobbas med och förbättras?

Ett kort svar på frågan skulle kunna vara att vi är bra på mycket men kan bli bättre på allt + lite till. Jag saknar fler spelare som vågar gå mot strömmen och vara ”proffsiga i vardagen”, dvs sköta sina förberedelser till fullo, göra varje träningspass med bästa kvalitet och förstå att detta arbete måste utföras så varje dag/vecka/månad/år.

 

Vad har du själv för mål- och drömmar med din egen tränarkarriär framåt?

Jag trivs oerhört bra med min roll idag och försöker hela tiden vara öppen och lyhörd för att ta till mig nya kunskaper och idéer som kan förkovra mig som tränare. Jag vet inte om jag har några stora drömmar med min tränarkarriär framåt? Skulle i sådana fall vara att få möjligheten att prova på tränaryrket i ett annat land eller åka på touren med någon spelare.

 

Finns det någon ”vald sanning” du uppfattar att många far med som du inte håller med om?

Det här med att man måste spela med en som är bättre än dig själv eller äldre än du är. Det är inte alltid bättre att träna med någon som är spelstarkare än dig själv. Det viktigast måste ju vara att träna på att utveckla sig själv och sitt spel genom att genomföra träningen på ett så bra sätt som möjligt oavsett vem man tränar med? Vem man bör träna med och spela mot beror till stor del på vad man vill jobba med – vill man träna sitt offensiva spel är det ju bättre att träna med någon lite sämre så man kan jobba på att liva in i banan och möta bollen.  

 

Vilket racket använder du och varför?

Jag spelar med Head Insticnct MP. En skön och hjälpande racket i mitt tränarjobb på banan.

 

 

Tränarporträtt Måns Engström

Namn: Måns Engström

Ålder: 18 år

Racket: Head Speed

Måns Engström började spela tennis på Ekerö Tennisklubb. Han fastnade för sporten eftersom många av hans kompisar spelade och tränarna i klubben fick hans intresse att stiga i höjden.

  • Det var bra sammanhållning i klubben, säger Måns. Eftersom det var en liten klubb så kände alla varandra, och eftersom det ordnades många läger och tävlingsresor så kände man sig hela tiden inspirerad och motiverad. Egentligen var jag inte jättebra, hade lite för mycket temperament, men höll en okej nivå ändå.

Nu så har Måns bytt sida av nätet och är tränare själv fast i Smedslättens LTK. Han började även tränarkarriären på Ekerö med lördagstennis, men sen i höstas är han i Smedslätten och arbetar med både barn och vuxna.

  • Det är väldigt socialt, både på och utanför banan eftersom det är många tränare som jobbar i klubben.

Roligast tycker han det är att lära ut nya saker och när han kan vara med och spela själv.

  • Min mentor är Jonas Tydén som var min tränare och nu är sportchef i Smedslätten. Men jag lär mig något av alla jag jobbar ihop med klart. 

Måns tror att det är ett yrke han vill hålla på med i framtiden men har inte bestämt sig helt än. Roligast tycker han det är att jobba med vuxna än så länge där en av favoritövningarna är “vinnaren står kvar” där man lägger upp en fyrkant i mitten av banan där man inte får träna.

  • Det brukar oftast bli mycket skratt samt att dem får träna på att använda banans storlek och bredda spelet.

Måns spelar själv med racket HEAD Speed.

  • Jag tycker HEAD ger mig bäst kontroll, vilket jag behöver i mitt spel, avslutar Måns. 

Tränarporträtt Richard Wagi

Tränarporträtt Richard Wagi, danska tennisförbundet

 

 

 

 

 

 

Berätta om dig själv och din bakgrund?

Jag började spela tennis som 7-åring i Rimbo TK som ligger i Roslagen. När jag var 11 år började jag spela tennis i Salk och tillhörde topp 10 i Sverige tills jag var 16. Min tränarbakgrund ser ut som så att jag startade jobba som tränare på helger på Stockholm Tennis Academy samtidigt som jag jobbade som säljare. Efter det började jag jobba på timmar i Mälarhöjden under en kortare period, men jag kände att jag ville utvecklas och hade glöden och viljan för att jobba heltid, och sökte mig då till Oskarshamn där jag jobbade som chefstränare under två år innan jag flyttade till Köpenhamn och började min anställning på danska tennisförbundet i september 2018.

 

Varför jag ville bli tränare är ganska enkelt. Jag har alltid älskat tennis, både att se på och spela. När jag under min tid som säljare lade ner mer tid på att kolla på tennis både på tv och Youtube kände jag att det är ju detta jag vill göra och sa upp mig ganska omgående utan ett klart tränarjobb och satsade allt på det. Jag gillar även tanken att man kan försöka forma bra människor både på och utanför banan.

 

Det jag framförallt har lärt mig under åren som tränare är hur viktigt det är att hela tiden få både dig själv och spelarna motiverade till att göra sitt bästa. Det som fungerar bra med en grupp behöver nödvändigtvis inte fungera bra för en annan. Alla individer och gruppdynamiker fungerar olika och det är viktigt att vara på tårna för att anpassa träningen så den passar just den specifika gruppen/individen.

 

Hur är det att jobba på det danska tennisförbundet?

Att jobba på danska tennisförbundet ser jag som en bra erfarenhet för att få lära mig mer hur tenniskulturen fungerar i ett annat land än Sverige. Den största fördelen som jag ser det med att jobba på danska tennisförbundet är att vi delar idrottens hus i Bröndby som kontor med alla andra förbund i Danmark. Det gör de lätt att utbyta erfarenheter mellan olika idrotter.  Mitt jobb som klubbutvecklingstränare innebär att jag åker ut till klubbar som behöver ta nästa steg i sin utveckling och försöker hjälpa de med allt från träning till aktiviteter runt tennisen som kan generera nya medlemmar osv. Jag jobbar i tre klubbar samtidigt och är i samtliga klubbar minst en dag per vecka.

 

Skillnaden mellan danska och svenska systemet är svårt att svara på då jag jobbat här så kort tid. Min uppfattning är att Sverige ligger före på det mesta. Den största skillnaden jag har märkt av är hur de från tidig ålder mest fokuserar på poängspel/roliga övningar här medans jag upplever att i Sverige är vi duktiga på att först se till att teknik osv sitter innan vi börjar med annat. En stor skillnad är också att i Danmark anses tennisen vara en sommarsport vilket gör att de flesta mindre klubbar endast har utomhusbanor och måste slåss om tider i gympasalar med andra föreningar under vintrarna vilket såklart inte är helt optimalt.

 

Jag märker kulturskillnader i de att tennisen inte har en lika stark och fin kultur här som i Sverige. Som jag sa innan så blir det svårt för de mindre klubbarna när de inte har egna banor och bara får en tid i veckan i gympasalen då blir det i princip omöjligt för de juniorerna som vill spela att ha möjlighet att göra det och utvecklas i den klubben. Samtidigt är de något förbundet fokuserar mycket på att ändra kulturen från att det bara är en sommarsport.

 

Hur tänker du kring att jobba för dansk tennis och inte svensk?

Jag ser det inte som att jag inte jobbar för svensk tennis. Ambitionen är att jobba i Sverige en större del av mitt liv och nu samlar jag viktiga erfarenheter i ett annat land som jag sedan kan ta med mig till Sverige och på så sätt försöka förbättra svensk tennis.

 

Vad skulle du nu i efterhand säga är den stora anledningen till att du inte blev ännu bättre själv som spelare?

Det beror på många faktorer såklart. Jag tror att det är svårt att peka på en specifik sak och säga att det var därför jag inte lyckades. För att lyckas tror jag man behöver en perfekt match mellan allt klubb, tränare, spelare, föräldrar. Jag är nöjd med hur både klubb och tränare och föräldrar har hjälp mig i min tennis, men jag kan inte heller säga att det var en perfekt matchning på alla de punkterna. Om man bara ska se till  min insats så trodde jag när jag gjorde bra resultat som junior att detta kommer gå vägen hade aldrig några tvivel, även om tränarna ständigt förklarade för mig att de arbetet jag lade ner förmodligen inte var tillräckligt. I efterhand så känner jag att jag borde varit mogen och tagit till mig av den feedbacken och jobbat hårdare och insett att det var en extremt lång väg kvar, men det är lättare sagt än gjort för en junior. Jag hade inte skallen för det då helt enkelt.

 

Mitt råd till en lovande junior idag skulle vara att lyssna på dina tränare de har förmodligen rätt och är förmodligen tränare av en enkel anledning att de vill de bästa för samtliga sina spelare. Jag tycker också att det är viktigt att komma ihåg varför man spelar tennis för att det är kul får vi utgå ifrån. Se det inte som ett misslyckande om du inte när de resultaten du vill precis nu om du fortfarande har kul när du spelar, för då har du faktiskt uppnått det absolut viktigaste med din tennis redan, att ha roligt.  Vad det sedan leder till kan du inte veta men du har haft kul på vägen. Självklart måste man jobba otroligt hårt och vara seriös men tycker det oftast dras en felaktig gräns att man inte kan ha kul och skratta samtidigt som man är seriös, det ena utesluter inte det andra i den frågan.

 

Vad skulle du säga svensk tennis behöver bli bättre på?

Vad jag tror behöver bli bättre inom svensk tennis är möjligheten till utbildningar kontinuerligt. Jag skulle vilja att förbundet erbjöd utbildningar varje månad med olika fokusområden kost, mentalt, fysik osv. Man ska kunna utbilda sig minst två dagar per månad om intresse finns tycker jag.

 

Vad spelar du med för rack och varför?

Jag spelar med Head Prestige Pro för att den ger mig bra kontroll samtidigt som jag kan svinga på ordentligt utan att bollen flyger allt för mycket.

 

Tränarporträtt Hannes Hederstedt

Berätta om din bakgrund och historia som tränare?

  • Började som tränare -78 i en privat tennisskola i Solna. Sen dess har det varit mitt yrke inom olika föreningar i Stockholmsområdet.

 

Nuvarande uppdrag?

  • Det är lite olika. Bland annat jobbar jag i Smedslättens LTK, hjälper Stockholms tennisförbund med olika saker och även lite inom svenska tennisförbundet.

 

Vad har du genomgått för utbildningar?

  • De gamla stegutbildningarna, haha, och sen har jag gått lite olika småkurser med jämna mellanrum.

 

Vad fick dig att börja som tennistränare från början?

  • Från allra första början var det att jag ville hålla på med idrott och tjäna pengar på det, men det som gjorde att jag fastnade för det var tävlingsbiten och att kunna följa spelare när de spelade matcher och att planera och träna utefter det. Det var det som satte igång det hela. Sen har jag ju med tiden förstått att det är många olika saker som spelar in när man arbetar i en tennisförening som jag inte tänkte på från början, men överlag tycker jag yrket har varit ungefär som jag tänkte mig när jag gav mig in på det.

 

Vad i tränaryrket brinner du mest för?

  • Idag känner jag att jag brinner mest för utbildningsbiten, både för spelare och tränare. Sen så är det många saker som behöver bli bättre inom svensk tennis och det räcker inte att utbilda tränare såklart, men det är en bit jag känner för i alla fall. Jag känner att jag är lite pedagog, jag gillar att lära ut saker. Sen är det otroligt viktigt att skapa en bra miljö i klubbar för det är många klubbar på mindre orter som håller på att dö ut tyvärr.

 

Hur har tränarrollen förändrats under din karriär?

  • I början höll man på med med det idrottsliga, idag är det så mycket mer! Allt från att städa banor, stränga racket med mera – det är en stor skillnad. Idag tjänar man såklart mer pengar som tränare, pengar som man behöver dra in så att säga. Man drar ju in pengar till sin egen lön. i början tjänade man inte så mycket pengar, vilket kanske bidrog till att man mer kunde fokusera på det sportsliga.

 

Hur har sättet att lära ut tennis på förändrats?

  • Det har förändrats mycket vad gäller barntennisen. Jag gillar det nya play and stay, mycket men det är väldigt få som använder det på rätt sätt. Man kan säga att det överlag används från uruselt till dåligt. Kunskapen är för liten varför man ska träna på det sättet. Men jag tror mycket på idrottslig träning och rörelseträning. När jag var liten spelade jag otroligt mycket olika idrotter utan ledare, vi delade upp lag och sen körde vi. Idag idrottar barn inte lika mycket, klättrar inte lika mycket i träd och liknande, saker vår generation fick gratis, vilket gör att vi behöver förändra tänket kring hur vi tränar barn när de är yngre.

 

Vilka är de största utmaningarna svensk tennis står inför både närmsta tiden och i framtiden?

  • Jag tror en stor del är miljö i klubbarna. Vi behöver locka med mer än bara den vardagliga träningen, det behövs fler aktiviteter utöver det. startar mer aktiviteter, måste locka med mer aktiviteter. Det här att barnen går på tennis en gång i veckan behöver vi komma runt, de ska träna tennis minst två gånger i veckan tycker jag. Och förstå att det inte är slagen, utan mer motoriken det handlar om. Att barnen får en allmän idrottslig grund i tidiga åldrar.

 

Du har varit verksam i och sett många olika klubbars upplägg och verksamheter, vad tycker du generellt man behöver förbättra för att hålla ”världsklass i vardagen”?

  • Det är så få klubbar som har tillräckligt mkt aktiviteter och aktiviteter överhuvudtaget runt den ordinarie träningen. Många klubbar, bland annat i styrelser, vill mest få hallen att gå runt. Det är ett problem, att få hallen att gå runt och anställdas löner att fungera. Jag tror vi skulle behöva certifiera klubbar och tränare på något sätt för att säkerställa en högre kvalitet. Det är givetvis ganska stora resurser som krävs för att ex hålla träning för spelare i ett elitserielag eller på en hög nivå, då kan det vara svårt att hålla bra kvalitet och tider på barnträning om man vill ha både och.

 

Vilka egenskaper tror du är viktigast att en junior besitter för att kunna bli en riktigt bra

tennisspelare?

  • Två viktiga egenskaper: vilja och speluppfattning. Det klart att mycket är genetiskt, men en spelare som inte är så motiverad när den är åtta år kan man få mer motiverad med tiden. Speluppfattning går att träna sig till till stor grad, det är en av egenskaperna man ska träna mycket i åldrarna mellan 7 och 10.

 

Vilka andra tränare har du sett upp mycket till och lärt dig mest utav?

  • Då blir det utan tvekan Berndt Lundahl, en teknikguru som tränade Thomas Enqvist en gång i tiden när han var ung. Han lever inte längre, men jag brukar under TGU-kurserna jag håller i nämna hans namn, haha.

 

Hur vill du uppfattas som tränare på banan? Vilket sorts ledarskap vill du stå för?

  • Den viktigaste grejen är att man är rättvis och ärlig. Man måste kunna säga till och markera när något inte är rätt, men man måste kunna skilja på person och handling. Man behöver få dem att förstå att jag kan bli irriterad på deras handling men jag tycker fortfarande lika mycket om dem som person. Men man måste våga säga till.

 

Vilket racket använder du?

  • HEAD Prestige!

Tränarporträtt Martin Tyllman

Namn: Martin Tyllman

Klubb: Mälarhöjdens IK Tennis

Roll: Tennistränare

Födelseår: 1989

Berätta kort din tränarhistoria och vad din roll i Mälarhöjden är nu?

Min tränarkarriär började samtidigt som min spelarkarriär tyvärr avslutades pga. skador i höft och axlar. För att Jag inte skulle tappa kontakten med hallen och mina träningskompisar, så fick jag frågan om att börja hjälpa till med minitennisen som spelade på banan bredvid. Jag började som assistent en timme i veckan och ju mer jag utbildade mig och insåg hur roligt det var att hjälpa andra att bli bättre på tennis så fick jag fler och fler timmar tills jag tog slut hade ansvaret för hela tennisskolan i Farsta. Efter att ha varit aktiv i klubben i nästan 20 år kände jag att jag behövde ett miljöombyte och sökte mig till Mälarhöjden där jag befinner mig idag. Mina kollegor och jag jobbar väldigt nära varandra och hjälps åt med alla olika grupper, men mitt ansvarsområde är våra yngre tävlingsjuniorer.   

Beskriv din tränarfilosofi?

Jag tror att det är viktigt att man trivs bra i den miljön man befinner sig. Eftersom jag mest jobbar med yngre spelare är det viktigt att man trivs bra ihop och hjälper varandra att utvecklas. Sedan lägger jag stor vikt på att vara förbered och att försöka vara en rollmodell till spelarna, jag kan inte förvänta mig att de ska göra en viss grej om inte visar att jag kan det. 

Vilken är den viktigaste egenskapen för att bli bra på tennis och varför?

Svår fråga, en egenskap för mig är något som beskriver hur man är dvs ett substantiv. För mig är det viktigare att man diskuterar vad spelarna gör istället för vad dem är. 

Jag tycker det är viktigt att spelarna hela tiden arbetar med att ta ansvar för sin utveckling, ”sprang jag verkligen allt jag kunde på den bollen”? Har jag packat alla mina saker som jag behöver till träning? Små saker som kanske låter enkla men är tydliga och konkreta för spelarna att fundera på själva. 

Vad har svensk tennis gjort för fel de sista åren enligt dig och vad är viktigast för att ta sig ur svackan vi befunnit oss i nu?

Jag har de senaste åren slutat att fundera på vad som är rätt eller vad som är fel. Jag tänker mer att olika tillvägagångssätt är mer eller mindre effektiva. Eftersom vi arbetar med människor som alla är olika och därmed tar till sig instruktioner på olika sätt, så kan ett tillvägagångssätt vara mer eller mindre effektivt beroende på mottagaren.

Tennisen, samhället och människorna har utvecklats sedan svensk tennis storhetstid och vi har kanske inte hittat det tillvägagångssättet som är mest effektivt för oss ännu, eller så har vi det, bara att de andra länderna har hittat en ännu effektivare metod som självklart är anpassad för den kultur och de värderingar som finns i det landet. Frågan är självklart väldigt komplex, men jag tror inte vi gör oss en tjänst genom att hela tiden jämföra dåtid och nutid. 

Ge ditt bästa träningstips för en motionär som vill utveckla sin tennis?

 Först och främst är det viktigt med att träna kontinuerligt. Tränar man exempelvis i grupp 1 timme i veckan kan det ta ett tag innan man hittar tajmingen i träffen. Rent tekniskt, baserat på mina erfarenheter är det viktigt att fokusera på genomföljningen och avslutet i svingen. Se till att träffen är någorlunda på samma ställe (mellan höft och axel samt framför kroppen) och våga slå igenom slaget utan att stanna i kontaktögonblicket.  

Vad har du ändrat ditt tankesätt om de sista året?

De senaste åren har jag förändrat mitt tankesätt gällande medfödda kontra träningsbara egenskaper och kvaliteter. Det har kommit mycket intressant och matnyttig litteratur som handlar om huruvida talang är något medfött eller träningsbart. Jag har också blivit intresserad om mindset och hur man bygger upp ett öppet mindset hos spelarna. 

Vad tycker du är den största myten inom tennisen?

 Att man alltid ska behöva träna med de som är bättre för att bli bättre själv. Jag upplever det som att det läggs mer tid och energi och fokusera på vem/vilka som befinner sig på andra sidan nätet istället för att fokusera på sin egna insats. Återigen vad gör jag på banan? Man kan alltid arbeta med uppgifter och förändra miljön så att båda spelarna blir stimulerade och utmanade (exempelvis helbana vs halvbana). Man ska alltid vara försiktig att jämföra barn och vuxenidrott, men om samma tankesätt skulle råda på ATP som jag ibland upplever det i klubbmiljö så skulle det vara svårt för Rafa att träna med någon under grussäsongen exempelvis. 

En stor och het fråga de sista åren har varit spontatennisens roll inom juniortennisen. Vad anser du om det?

Spontantennis är ett fint begrepp som lever kvar från förr och som man gärna vill lyfta fram som en viktig framgångsfaktor. Jag anser att man inte ska underskatta värdet av mängdträning inom tennisen, men samtidigt fundera på hur man kan öka mängden egenträning för barnen istället. 

Tennis är en väldigt populär idrott, där många medlemmar ska samsas på en begränsad yta och där många av klubbarna har en väldigt hög beläggning. Det finns en så stor konkurrens om barnens fritidsaktiviteter idag och då vill de nog inte åka ner och chansa på att kanske få träna om det blir en ledig bana. Hur kan vi hitta metoder för klubbarna att hålla en högbeläggning samtidigt som det finns möjligheter för juniorerna att träna på egen hand?

Vad  spelar du med för rack nu och varför?

För mig är det viktigt att det racket jag använder har en bra kombination utav kontroll och fart samt inte är för tungt när man står många timmar på banan.  Valet föll därför på Radical MP, vilket jag är väldigt nöjd med.  

 

Kom igen nu(!!) Sverige

Kom igen nu(!!) Sverige

Ja, precis sådana uttryck använder vi tränare mer än ofta ”kom igen”, ”tänk positivt” mm. Men vad betyder detta egentligen? Jag heter Philip Cassel och tog examen ifrån Halmstad högskola, idrottsvetenskap med inriktning idrottspsykologi förra sommaren. Jag och min polare Rasmus skrev vårt examensarbete om just mentalträning inom tennis och framförallt kunskaperna och erfarenheterna av mentalträning när det kom till tränare. Vi ville undersöka hur pass mycket tränare kan om mentalträning samt om kunskaperna används på träningarna. Resultatet vi fick fram var något som jag hade på känn, att tennistränare har för dålig koll på det mentala inom tennis och att det inte används i någon större grad.

 

I dagsläget är jag själv chefstränare i Söndrums TK och jag förstår problemet som många tränare beskriver, att det är svårt att få in i träningarna samt att den lilla tid man har med varje spelare vill man framförallt lägga på tennisen. Men jag försöker att få in något litet varje träning, om det så är målsättning eller positivt prat med sig själv så tänker jag i alla fall att vi måste börja någonstans. Jag tror verkligen att mentalträning är viktigt och jag tror att svensk tennis behöver det. Så kom igen nu Sverige nu vänder vi trenden och skapar nya svenska framgångar. Alla kan göra något, ingen kan göra allt.

Tack för mig!

Philip

LÄS ARBETET HÄR!

Tränarporträtt Cecilia Helland, Smedslätten LTK

Jag heter Cecilia Helland och har spelat tennis sedan jag var 8 år.

Jag har spelat för Ekerö, SALK och Järfälla TS under min aktiva tid som

spelare och gått tennisgymnasiet i Båstad. Jag har även varit 5 år på

college i USA, Sacramento och arbetat som tränare i både USA och nu i

Sverige, i SLTK.

Min roll i klubben är att jag är ansvarig för vår vuxenverksamhet. Vi

har idag 114 spelare där, och all träning är schemalagt morgontid och

förmiddag. Vi har en grupp som startar kl 06.00. Utöver dessa timmar så

arbetar jag med all administration kring vuxentennis, anordnar

miniturneringar, lunchtennis, lovtennis och matchveckor. Jag jobbar även

med barnhämtning på eftermiddagarna, skjutsar barnen från skolan till

hallen.

 

Senaste året har jag gått TGU 3. Det var intressant att prata med så

många olika tränare om hur de jobbar och strukturen i olika klubbar. Det

var även intressant att göra slutarbetet där då jag lärde mig mycket om

vuxentennis i andra klubbar och fick prata med de som är ansvariga för

samma område som jag. Jag har även varit ganska aktiv själv i att hitta

på nya övningar samt kolla mycket youtube för att få inspiration.

 

Jag tycker att det borde ligga en större fokus på vuxentennis i

klubbarna. Min uppfattning är att många hellre jobbar med juniorer.

Träning för vuxna är viktigt att kunna erbjuda i en stor mängd –

speciellt för folkhälsan. Tennis är en oerhört rolig motionsform som vi

måste lyfta fram mer till de som har svårt med att hitta motivation till

att röra på sig i vardagen.

 

Jag tror på mer spontantennis, färre elever på banan, att göra det

mer lekfullt på något sätt i tidig ålder så att fler fortsätter. Play &

Stay koncepet är bra på det sätt att alla får chansen att lyckas. Låt

barnen börja tidigt. Få in en hel dagisgrupp 13.00-14.00 tex. Skaffa en

minibuss till klubben och erbjud barnhämtning. Sveriges tränare idag

arbetar långa tunga dagar med mycket administration och har många elever

på banan. Det blir omöjligt att ge alla elever samma tid och engagemang

och det är lätt hänt att duktiga elever faller mellan stolarna. Kortare

arbetsdagar och mer fokus på enbart träningen skulle resultera i en

bättre strukturerad träning tror jag.

 

Samhället har förändrats mycket de senaste 20 åren. Många barn är

extremt curlade av sina föräldrar där mamma skjutsar till dörren och

pappa bär tennisväskan. Man lär barnen tidigt att de inte behöver kämpa

för att få det dom vill. Mobiltelefoner och datorspel tar stor plats i

många barns liv. Jag säger inte att det alltid är så – men ofta. Att

lära ett barn att ta egna ansvar tidigt i livet tror jag är nyckeln till

att lära sig att allt inte kommer serverat på ett fat. Om man tittar

internationellt så är spelreglerna ofta mycket tuffare. Många som växer

upp under lite tuffare förhållanden är också de som lär sig att

ingenting kommer gratis och de kämpar för allt. Tips är att låta barnen

ta egna ansvar tidigt i livet och ge dom beröm och uppmuntran när om

kämpar hårt, beröm deras insats, men inte för mycket.

 

Jag utvecklar mig själv genom att gå utbildningar (Plattform, TGU 1,

2 och 3) samt att jag har gått en PT utbildning. Den var extremt bra för

hur man lär sig att coacha människor i träning. Jag tittar mycket på

klipp på youtube, har möten med min chef där vi diskuterar olika

övningar och teknik, samt att jag har utvecklingssamtal med de i

vuxenverksamheten där de får komma med feedback till vår verksamhet och

till mig. Jag har även åkt till olika klubbar och tittat på deras

verksamhet.

 

När man ska byta inomhusspel till utomhusspel, tänk på höjden över nät. En bra övning här är att höja upp nätet. Stränga lite lösare, toppa lite mer, tänk på

solen och hur du kan dra nytta utav vinden (stoppboll i motvind, höjd

och längd i medvind etc) Det är lite jobbigare fysiskt att spela på

grus.

Tränarporträtt på Bo Silén

“Jag är uppväxt i Lidköping och har varit verksam inom tennissporten nästan hela mitt liv och som tennistränare sedan slutet av 60-talet. I Lidköping drev jag tennisskolor. Genomgått alla tränarutbildningar och har varit verksam i ett flertal klubbar i landet, haft uppdrag på regional nivå för Västergötlands och Östergötlands tennisförbund i form av bland annat juniorsammandragningar och utbildning av tränare. Jag har även haft uppdrag på nationell nivå. En ”civil karriär” satte stopp för tränarjobbet på heltid.

Jag gick i pension för några år sedan och är nu i full gång igen som tränare. I dag är jag verksam i Motala tennisklubb med juniorträning och vuxenträning. Jag har även träning   bland annat i TK SAAB i Linköping och viss privatträning.

 

Det är viktigt att hela tiden försöka att bli bättre som tränare, genom att t ex delta i konferenser/utbildningar, ta del av artiklar och inlägg i diverse tennismagasin och att utbyta tankar och erfarenheter med andra tränare.

Varför lyckas inte Sverige komma tillbaka till sin storhetstid på 80-talet? Det är ju flera som försökt analysera detta och det finns säkert flera orsaker.

Min uppfattning är att det viktigaste inför framtiden är att så många barn som möjligt får vara med i våra tennisskolor. Tennisen måste för de yngsta vara en lek, ställ inte för stora krav, ur bredden kommer toppen! Teknikträningen är viktig i tennis, men att ha intresse för pedagogik och ledarskap är lika viktigt för en tennistränare. Lyft fram vikten av att samarbeta och att hjälpa varandra till framgång. Ge beröm och lyft fram det positiva och inte det negativa ! På tennisbanan är det du som tränare som skall skapa förtroende och leda verksamheten.

Vi måste också få fler vuxna att vilja utbilda sig till tränare i framtiden.

Alltför många motionärer spelar bara tennis inomhus, ut och spela på våra oftast fina grusbanor i sol o värme, där tennisspelet får en annan dimension.

 

Jag spelar för närvarande med HEAD Radical, en racket som är välbalanserad, strängad med 22 kg och som passar mig som tränare utmärkt.”

 

 

 

 

 

Page 1 of 2

Powered by WordPress & Theme by Anders Norén