Ni har väl inte missat HEAD Tennis pågående videoserie med fotarbetsvideos på Youtube?

Här är de två videosarna som ligger uppe just nu:

Inom kort släpper HEAD den helt nya racketserien Gravity! Ambassadör för racketserien är ingen mindre än Alexander Zverev!

Racketen har en massiv sweetspot som gör det möjligt att njuta av spelet genom längre bolldueller och mindre enkla misstag. Testa själv!

För frågor om raketerna, kontakta Stefan Svensson på stefan@gsl.nu

Juni har blivit juli och säkert har många av er varit, eller är, i Båstad och spelar eller ser på tennis. Jag själv såg Mikael Ymers vinstmatch igår från en lägenhet i Lissabon i Portugal. Tennisens räknesystem är fantastiskt – en match är verkligen aldrig slut förrän sista bollen är slagen! Dels vände Mikael ett svårt underläge igår och dagen innan var man i och för sig kanske inte lika glad när Federer förlorade trots matchbollar…men likväl, det är alltid fight in i det sista.

Den här resan vi är på nu har jag och Jacqueline med oss en tränare till, Adam Blicher. Jag har tidigare skrivit om ”Return On Investment”, att man ska tänka till vad man lägger sina ekonomiska resurser på. Svaret på det kan ju givetvis vara olika från person till person, men att man i alla fall har en tanke med de beslut man tar.

Efter att ha rest mycket ensamma tillsammans i ett år så kände vi båda två att det var läge att få input från en ny röst i hur vi jobbar. Kanske en annan tränare ser andra saker än vad jag ser i hennes spel? Kanske han kan förklara vissa bitar på ett annat sätt än jag gör som får henne att förstå det bättre? Kanske jag som coach kan få feedback på vad jag kan tänka på för att kunna hjälpa henne på ett effektivare sätt?

Givetvis kan man inte på den här nivån resa med två tränare varje tävling. Sanningen är att man inte ens kan ha med sig en tränare varje tävling, men ibland kanske det i det långa loppet är värt att stå över en resa och maximera utvecklingsmöjligheterna under en annan.

Jag tror det är väldigt givande att öppna upp vyerna ibland. Stommen i ett team kan ändå vara densamma, men att under kortare, eller längre, perioder addera nya röster känns spännande. Även de allra bästa har jag upplevt gör detsamma. Två exempel är Roger Federer som ett tag adderade Stefan Edberg och som sen ett tag tillbaka har Ivan Ljubicic i sin box. Stanislas Wawrinka som förutom bland annat Magnus Norman nu också, i alla fall under en period, har Daniel Vallverdu som coach. Och nu senast Novak Djokovic som länge arbetat med Marian Vajda men som inför Wimbledon adderade Goran Ivanisevic till sitt tränarteam. Även de allra bästa letar vägar att bli ännu bättre.

Sommaren är här! Franska Öppna har precis avslutats, Båstadtennis är både igång och för en del spelare avslutad och skolorna har sedan någon vecka tillbaka haft avslutning. Vilket läge för alla tennisälskande juniorer att få vara proffs under tio veckor!

Av: Linus Eriksson

I Sverige har vi lyxen att ha fantastiska tennishallar att tillgå. Moderna, varma och många banor sett till vår yta och antal invånare. Vet inte om det stämmer men jag har hört att Sverige har flest banor sett till antal invånare i världen? Vet som sagt inte om det stämmer. Oavsett vad så hjälper inte det i storstäderna där banorna på kvällar och helger oftast är uthyrda. Men, när sommaren kommer ändras förutsättningarna för de juniorer som vill träna extra!

Dels så står helt plötsligt varenda tennishall mer eller mindre tom! Och utomhusbanorna brukar oftast inte vara lika uppbokade som inomhusbanor är på vintern. Möjlighet till mängd timmar är nu mer eller mindre obegränsad när banor finns och ingen skola står i vägen. Det vill säga, dags att vara sommarproffs!

En stor anledningtill andra länder i många fall ligger en bit före Sverige sägs vara just skolsystemet. Andra länders juniorer ges ofta möjlighet till att träna en större mängd på dagtid än vad svenska skolor gör. På sommaren sätter inte skolan stopp, nu kan alla träna två pass tennis med ordentlig uppvärmning före och ett eller två fyspass. Bara det inre drivet sätter stopp!

Jag minns när jag var junior, jag och en av Sveriges bästa tennisspelare idag Markus Eriksson bodde väldigt nära varandra. Vi brukade cykla till Mölndals eller Pixbos utomhusbanor och träna. En vecka en sommar körde vi femsetare. Ett set varje dag, och på fredagen när det stod 2-2 var det avgörande set. Inte visste vi då att Markus några år senare skulle spela riktiga avgörande femte set…! Eller en vecka betade vi av alla fyra Grand Slam-finalerna. Fast i minitennis inomhus för det regnade ute.

Så, ta nu chansen att spela ordentligt mycket tennis och bygg upp er fysik under sommaren. Nu finns det tid – kör bara kör!

#framåtförflerirörelse

Det råder Padelfeber i Sverige! Det byggs nya banor lite överallt i landet och sporten växer lavinartat. Ni vet väl att Head är en av världens största och mest populära leverantörer av Padelutrustning?

Här kan ni se utbudet av Padelracketar:

https://www.head.com/shop/en-IC/padel/racquets.html?limit=48

I Sverige finns de att beställa hos diverse olika återförsäljare och onlinebutiker. För frågor om material kan ni vända er till Heads egna säljare på niklas@gsl.nu eller stefan@gsl.nu

Får passa på att göra lite smygreklam för en podcast jag gästade i veckan, “Source – en pod dom tennis”. Där pratar jag och studioankaret helt enkelt om tennis!

https://itunes.apple.com/se/podcast/source-en-podd-om-tennis/id1214073114?mt=2#episodeGuid=tag%3Asoundcloud%2C2010%3Atracks%2F590307777

Podden finns där poddar finns.

Krönika av Linus Eriksson

När svenska folket satt bänkade framför ”andra chansen” i lördags kväll var jag fastspänd i sätet på ett plan från Alicante till Stockholm. Världen är så liten – på drygt fyra timmar tar man sig från värme och utomhustennis till snöblandat regn och inomhushallar. Som alltid efter resor tänker jag att man borde resa mer.

Av: Linus Eriksson

Sportlov i Sverigeinnebär i regel inställda ordinarie träningar i föreningsverksamheterna ute i landet. Märkligt, kan jag tycka. Varför ställer klubbar med heltidsanställda tränare in träningarna? Mycket smartare att ta betalt för lovveckorna också och bedriva träningar då med, men kanske utöka med möjligheter till extraträningar på förmiddagarna. Att ställa in verksamheterna är visserligen schysst mot ”konsumenterna”, men det är också som att be familjerna att välja en skidsemester istället för tennisträning. Har svårt att tro att särskilt många hade struntat i att sätta sitt barn i tennisskolan under vårterminen bara för att klubben tar betalt för sportlovet också. Vilket innebär pengar in för klubben.

Hur som helst tror jag det primära är att få någorlunda satsande familjer att förstå att varje lov eller ledig dag från skolan innebär en möjlighet att i alla fall just den veckan eller den dagen kunna matcha utländska satsande ungdomar. Väljer man att åka skidor istället just den här veckan när det går att dubbla sin träningsdos, ja, då är det inte mycket att göra, men man sak i alla fall få dem att förstå vad valet innebär. Tar man semester på ett skollov om man går i vanlig skola tycker i alla fall inte jag att man kan kalla det en seriös tennissatsning med målet att bli proffs, om det inte finns väldigt bra anledningar till det.

Jag och spelarenjag coachar, Jacqueline Cabaj Awad, valde att åka till Albir, drygt 40 minuter från Alicante och träna en vecka. Genom lite kontakter fick vi möjlighet att nyttja den otroligt gemytliga och familjära tennisanläggningen ”IQL Tennis & Sports Club”. Valet kunde inte varit bättre. Vi kunde välja och vraka bland träningstider och behövde aldrig boka upp någonting i förväg.

Genom Filip och Fredriks podcast har jag hört talas om när Lasse Holmqvist på 1980-talet ledde ”Här är ditt liv”. Han styrde det programmet med en öppen sluttid, vilket innebar att sändningarna inte behövde ta slut på ett exakt klockslag. Behövde han dra över lite så gjorde han det. Sen jag hörde talas om det har just öppen sluttid varit en liten ”dröm” för mig. För vem har sagt att det ultimata för en tennisträning är att den är just prick 60 minuter? Eller 120 minuter? Egentligen borde man hålla på precis så länge som det behövs för att sätta de momenten man vill för dagen. Ibland kanske det bara tar 50 minuter. Ibland kanske 135. Och då ska man hålla på så länge tycker jag.

Under veckan som varkunde vi jobba ostört med öppen sluttid. Man tog den tiden man ville till uppvärmningen, även om det drog över lite in på själva timmen. Man pratade så länge, eller så kort, man behövde mellan övningarna. Och man kunde lägga in ett extra moment om man vill det. Ingen stress – inga abonnenter som kikade in mellan skynkena för att se om klockan slagit hel. DET borde ju vara det ultimata ur en utvecklingssynpunkt. Visst, jag förstår att det är en utopi i Sverige. Tennisskoleschemat måste rulla, abonnemangspengarna måste in. Men jag fortsätter drömma om en öppen sluttid. Lasse Holmqvist, vilket geni!

IQL SPORTS

Krönika av Lius Eriksson

Jag är inget jättefan av Netflix. Själva idén om en streamingsida där man kan välja och vraka bland serier och filmer, både kända och okända, är tilltalande. Men jag tycker det finns alldeles för mycket skräp i utbudet vilket gör att de mer kvalitativa produktionerna försvinner i mängden. Trots det har jag ett konto. Såklart. Alla andra har ju det, då vågar ajg inte vara utan. Men Netflix måste snart steppa upp för att inte tappa mig som kund.

En av serierna jag börjat se är ”Sunderland ’til I die”. En form av reality dokumentär som följer fotbollslaget Sunderland inifrån korridorerna. Har hittills bara sett fyra avsnitt så mitt syfte är inte att ge ett betyg, men hittills har den lyckats fängsla mig.

En av huvudpersonerna man följer i serien är den verkställande direktören Martin Bain. Han påtalar flera gånger i de inledande avsnitten hur fotbollen på elitnivå är en resultatdriven bransch. Får inte managern med sig resultaten är det han som bär ansvar. Sunderland ligger i botten av tabellen i början av säsongen, och laget måste börja vinna. Det är en resultatdriven bransch där just fotbollsresultaten räknas. Fansen vill såklart att laget ska spela bättre, vilket hör ihop med resultaten. Utveckling i spelet ger resultat – resultat ger troligtvis självförtroende vilket skapar bättre spel. Det ena hänger ihop med det andra.

De senaste åren har jag upplevt att fler och fler tränare och personer involverade inom tennisen i Sverige börjat prata en del om ”open and growth mindset”, ”grit”, ”processen framför resultat” och så vidare. Flera böcker har kommit ut kring ämnena, flera podcaster har gjorts där det pratats om. De flesta har nu hört talas om begreppen, flera tränare försöker jobba med dem dagligen, några tycker nog att det hela är överskattat – spelarna dem jobbar med är ändå för dåliga. Klassiskt.

Hur som helst, för 1.5 år sen var jag ledare för ett gäng spelare på en ITF Junior-turnering. Där samtalade jag med en annan coach som anade en tendens inom tennisen. Han sa:

”Jag uppfattar att det har gått inflation i process-snacket”. Han menade att alla numera pratar om processen jämnt. ”Det hela är en process”. ”Det tar tid”. ”Processen framför allt”. ”Resultat är sekundärt, det viktiga är processen”. Att det är inne att snacka om processen. Han sa vidare att givetvis är processen viktig, inget snack om det, men de spelarna som blir bäst jobbar med processen samtidigt som dem gör resultat. Det är inga spelare som jobbar med sin utveckling, utvecklas men inte gör resultat samtidigt! De bästa spelarna kombinerar de här två på sin resa framåt.

Sen dess har jag tänkt en del på det här och tycker han har helt rätt i sin reflektion. Alla pratar om processen, vilket såklart är viktigt och rätt, missförstå mig inte. Men det har blivit som en ursäkt för coacher när ens spelare inte gör resultaten man önskar/trott/hoppats på. Ibland tar saker tid, förändringar tar tid, man kan inte kan förvänta sig toppresultat hela tiden under en juniors, eller seniors, resa. Men det får inte bli en bortförklaring att gömma sig bakom. Du måste även under en process ta ansvar för resultatet. ”Ingen spelare har förlorat sig till att bli en vinnare”, heter det också. Resultat ger förtroende – ska du som ledare få chansen att fullfölja ditt bygge så behöver din spelare resultat också. Eller från andra hållet, om inte spelaren gör resultat under processens gång riskerar den att tröttna och helt enkelt sluta.

Att jobba med juniorer och med seniorer skiljer sig åt. Båda jobbar med att utvecklas och bli bättre, men det finns troligtvis ännu fler saker man vill förändra hos en junior än en seniorspelare. Därför viktigt att välja rätt lägen att göra det, för resultaten behöver fortsätta komma. ”Same shit different level”, är ett annat uttryck. Oavsett nivå och ålder behöver alla få lite vind i seglen emellanåt för att orka gå upp på morgonen och fortsätta göra jobbet. Spelare jag har tränat har i perioder haft riktigt tunga resultatrader. Då kan jag lova, det spelar ingen roll hur mycket jag står där och hänvisar till böcker och säger att ”processen är viktigast, bara vi jobbar på rätt saker så kommer resultaten komma”. Han eller hon skiter väl i processen när hen har inkasserat sin sjunde raka torsk. Allt hen vill är att vinna. Och arbetet blir ju så mycket enklare när det är positiva vibbar i teamet! Förtroendet mellan spelare/tränare är högre och processen kan jobbas med på ett mycket mer smärtfritt sätt.

En annan risk jag uppfattar finns med för mycket process-snack är att spelaren, precis som tränaren, börjar gömma sig bakom den filosofin. När matcher förloras är det på grund av ”att jag jobbar med det här och det här”. ”Det gör inget att jag förlora, jag är ändå mitt uppe i processen med den här biten av mitt spel”. ”Jag förlorade men det spelar ingen roll för jag tränade ändå bara på min korta cross”. Bortförklaringar istället för att inse att du förlorade matchen för att motståndaren var bättre, punkt slut! Här gäller det dock att ha fingertoppskänsla, för om en spelare som är riktigt nere och deppig kan process-tänket vara räddaren i nöden!

Tennis är hur som helst en resultatdriven bransch – använd inte processen som en ursäkt.

Jag är fortfarande abonnent på Netflix. Och kommer så vara tills jag sett klart Sunderland-serien. Sen får jag se. Netflix behöver utvecklas. Men jag kommer inte köpa någon förklaring om att ”vi håller på att utvecklas, stanna kvar hos oss, om två år är vi grymma, vi lovar”. Oh nej, ni får faktiskt leverera under tiden ni bygger ut ert utbud. Annars lämnar jag.

Går du i racketväljartankar men har svårt att bestämma dig för vilket du vill ha? Eller vilket du bör ha? Kanske har du tidigare gått mer på utseende än på egenskaper men vill den här gången kombinera de båda?

Och när du väl valt racket så är det ju det här med strängarna också…styv eller mjuk? Räfflad eller rak?

Då tycker vi du ska testa HEAD’s “racquet- and stringfinder”! Med två små enkla test så får du hjälp på traven vilket racket eller senor du ska välja.

GÅ IN HÄR och testa så får du se vad HEAD rekommenderar åt dig.